Jag mötte Lassie!
/Joakim
Bye bye Linköping - Hallsberg, here I come!
Den eventuella upprustningen av Tjustbanan eller dennes vara eller icke vara är för övrigt ett hett ämne hos samtliga inblandade parter just nu, vi järnvägsvänner får hoppas på en fortsatt existens och helst en mordeniserad sådan. Händelserikt har det i alla fall varit under den här tiden, vilket ni har fått ta viss del av här på bloggen.
Det kändes lite vemodigt att åka därifrån idag men å andra sidan så får jag nu återvända till min gamla arbetsplats, nämligen SJ Hallsberg. Ska bli kul att se gamla bekanta igen och få köra fordon som man inte kört innan.
Ha det bra allesammans!
//Thomas
Skånska snödrivor
Först vill jag bara säga att det är trist att en av jobbets tråkiga baksidor har visat sig, det känns lika orättvist varje gång det drabbar en kollega. Vi får hoppas att det inte blir fler sådana händelser på ett bra tag!
Vet inte hur man snyggt byter ämne men jag försöker iaf. Till något lite mer trivialt som vädret. Jag kom hem ifrån Malmö i morse. Tydligen hade det tidigare blåst upp så mycket snö att signalerna hade varit övertäckta av drivorna (trodde det var på Malmbanan man var tvungen att sätta signalerna uppe i bryggorna p g a snön???) och när vi kom åkandes var det fortfarande metertjocka drivor. Att kunna se spåret var en lyx man kunde unna sig endast sporadiskt och då och då körde man in i en rejäl driva med ett ljudligt *SKRAAAP* från underredet som följd. Inte helt sällan föll också hastighetsmätaren rejält som ett resultat av påkänningen. Att se ett fordon på många hundra ton tappa hastighet från 180 till 175 p g a en snödriva var tankeväckande...
Lagom nere i Malmö hade skyltsystemet lagt av, ett ständigt kackel i högtalarna för att folk skulle hitta rätt och knappt hade vi satt foten på plattformen innan en resenär kom fram och frågade om vi visste var hans tåg gick ifrån. Struligt läge som det var ganska skönt att avvika ifrån till hotellet. En sak som slog mig var att skåningarna verkar ha tagit efter danskarnas sätt ganska väsentligt, varenda jävel röker ju!?!
Nåväl, en natt med miserabel sömn följde eftersom klubben Slakthuset ligger alldeles intill hotellet och folk måste förkunna för alla som inte vill lyssna att de har lyckats spola i sig 14 Gin & Tonic... Att komma ner till frukostbuffén på morgonkvisten med "Baenaener i pyjaemas" på danska i bakgrunden var ju också ett charmigt minne att ta med sig från sitt första besök i Malmö.
Efter ett antal mindre förseningsmoment kom vi så slutligen in på Stockholm C 25 min sena. Dörrfel, spårledningsfel, två lågnivålarm och ett annat tågs passagerare som behövde undsättas kostade sitt pris i tid...
Ha det allihopa!
/Björn
Igår Biogas-krångel, idag Kustpilen-krångel...
Vad har jag haft för mig idag då? Jo, jag har nu under dessa två dagar defininitvt fått klart för mig att under tur till Västervik eller Kalmar så kan allt kul hända! Visserligen förlöpte färden från Linköping till Kalmar utan några större problem och vi traskade iväg till First Hotel där vi hade våra rum i några timmar. När jag sedan, efter lite vila på rummet, mötte upp handledaren och ombordpersonalen kl 11:00 nere i lobbyn så hade trafikkontoret ringt - personalen på tåg 8310 som avgick 10:44 var tvungna att ta vår Y2:a och lämna deras dito till oss, vi skulle avgå 12:47. Detta p.g.a. att tågdatorn på det drabbade fordonet som lämnades till oss var ur funktion och vi "hade tid" att göra en felsökning. Kul, istället för välförtjänt rast så fick vi genast sätta fart med att försöka få fason på eländet...och vårt fordon som vi haft innan, hade då elegant rullat iväg från Kalmar som tåg 8310.
Det visade sig att vi dessvärre inte heller mäktade med att lösa problemet med tågdatorn, trots att vi hade Euromaint i telefonen som instruerade oss att leta efter felet i en lucka på utsidan, medans den pinande ishavsvinden från Kalmarsund gjorde sitt bästa för att plåga oss ordentligt.
Vi fick istället göra samma sak som de på tåg 8310 - ta ett annat fordon som skulle avgå senare. Dess personal skulle i sin tur också leta efter felet. Kan upplysa om att inte heller de lyckades, varav det istället blev bussersättning för dem. Det slapp ju vi i alla fall...
Ha det bra allesammans!
//Thomas
Tågolycka
En man i en personbil omkom i en kollision med ett godståg i Haga i Kristinehamn på onsdagsmorgonen. Tågets personal chockades. Den 63-årige mannen i bilen hade avlidit när räddningstjänsten kom till platsen.
Enligt räddningstjänsten var det snö och halt på vägen. Mannen var ensam i bilen.
/TT
I en tidigare version av notisen stod:
"Lokföraren och en lokförarelev chockades."
Är det någon av oss?
Isåfall får jag beklaga och hoppas att allt är bra och ge en stor kram......
/Maria
X40 - hemska fordon
Och detta missfoster ska man behöva köra i sin framtida karriär som lokförare, ryser vid bara tanken....
Igår när vi åkte till Hallsberg hade vi öronproppar på oss båda två för att det är så hög volym i hytten. Idag på morgonen hade vi jacka, mössa och vantar på oss för att det var så jävla kallt i hytten. Och NEJ jag pratar inte om ett fordon från 1922 utan om ett fordon från 2004.....det är skrämmande.
De hade lika gärna kunnat köpt in gamla fordon från -40 talet, det hade säkert blivit bättre. Tekniken var gammal redan när de kom och förhoppningsvis packar de väl ihop totalt snart, helst innan sommaren....För då kanske jag ska börja jobba med dem. SUCK.
Man kanske skulle söka jobb på TGOJ istället, köra MA och EL16 istället. Säkert mycket trevligare.
De som har byggt dessa klumpar på hjul måste vara helt inkompetenta och kan inte ha satt sin fot på ett lok innan.
Lite exempel på idiotiska grejor som finns på X40:
- Utblåset för bromsen sitter inne i förarhytten (på 1920-talet kom man på att luftutblåset skulle sitta under förarhytten för att inte störa så mycket, men fransmännen kom på den genialiska ideén att sätta det inne i förarhytten så att föraren blir nästintill döv varje gång man bromsar....smart.)
- Manometern ser helt annorlunda ut än på andra fordon, 5 kPa visas ju normalt rakt uppåt så att man enkelt kan slänga en blick och se om något inte är som det ska. Men på X40 är det numrerat från 1-16 och 5 kPa hamnar då ganska mycket till vänster och ser helt annorlunda ut än på alla andra fordon.....varför??
3,5 miljarder har de gett för detta, helt otroligt. Snacka om att köpa grisen i säcken.
"SJ, SJ gamle vän, konstigt att du rullar än..." *nynnar*
/Maria
Biogaståg till folket?
Idag bar det iväg längs Tjustbanan till Västervik med fordon nr 1334 (Y1), mer känd som Biogaståget. Även, särskilt av Euromaintfolket, populärt kallat "Bajståget". Min handledare förberedde mig på att idag kan allt hända, han lät mig förstå att han bara haft EN problemfri färd med detta fordon av ca 10 ggr. Kändes ju riktigt tryggt...
Å javisst - problemen lät inte vänta på sig: Redan i SIFO-rapporten framgick det att "det rycker i A-delen vid pådrag pga av att B-motorn drar ojämt? Händer endast då vagnen ej är varmkörd" (och det var den ju givetvis inte). "Minst 35-45 min varmkörning innan avresa annars kommer vagnen rycka och vara konstig" - ja, den den tidsmarginalen hade vi ju...inte!
Det visade sig att A-motorn i detta olycksaliga fordon och värmen i B-delen inkl förarhytten i samma B-del inte fungerade. Motorn lät typ "RRRRrrrrrRRRRrrrr" och lamporna uppträdde en aning discoljusliknande. Kan också upplysa om att resenärerna av någon "underlig" anledning grupperade sig i A-delen, det såg rätt så komiskt ut: ena delen fullsatt, den andra folktom.
Den frysboxliknande förarhytten i B-delen var riktad mot Linköping vilket innebar att vi kunde köra ner till Västervik (nåja, något sådär iaf..) men inte tillbaka. Det blev taxi för oss och ersättningsbuss för resenärerna tillbaka till Linköping. Ja, hej å hå. Vad ska vi med denna miljövänliga mackapär till om vi inte kan använda den ordentligt utan att det skiter sig gång på gång?
...ja just det - det stod några saker till i SIFO av otrooooligt världslig betydelse: "Kaffekoppar ramlar ur kaffemaskinen" och "Saknas klädkrokar i bägge hytterna". Å idag berikades alltså Y1 1334 alias "Biogaståget" alias "Bajståget" med ytterligare några fel.
Ha det bra allesammans!
//Thomas
Tre fel gör ett rätt
Allt såg bra ut i signaltablån och inga felindikeringar överhuvudtaget någonstans. Jag fattade förstås ingenting, handledaren såg också ganska frågande ut och driftstödet verkade inte vara helt med i matchen. Lite sådär lagom stressigt. Till slut knäcktes idén att lägga första tågsättet i tågslut istället för multipel, vilket gjorde att vi femton minuter sena kunde krypa i väg med en tredjedel av dragkraften. I Lerum ställdes tåget in och resenärerna hänvisades till nästa pendel, som blev lite mer än drygt överfull.
Efter att som tjänstetåg transporterat oss tillbaka till Göteborg var det dags för samma sväng igen. Även denna gång flöt allt på utan problem fram till Jonsered, där samma fel uppstod igen. Nu visste vi dock hur problemet skulle tacklas och jag fick under resten av färden till Alingsås sitta i bakhytten och agera multipelvredsoperatör. Festligt som tusan.
Fel kommer ju sällan ensamma. Dagen efter hade vi en underbar tur upp till Hallsberg, där vi skulle ha sisådär tre timmar kvartstid för att sedan åka tillbaka till Göteborg, sätta oss på ett annat tåg och köra upp till Skövde för att växla, sova och bromsprova omvartannat.
Strax efter Alingsås fick vi ett balisfel som toppades av ett härligt ATC-fel. Efter ett antal ej framgångsrika försök att starta om ATC:n, jucka och banka på diverse kablar och paneler fick vi tillstånd att fortsätta mot Hallsberg utan ATC, vilket som vi alla vet innebär sth 80 km/h. Efter att vi gjort några nya, misslyckade, uppstartsförsök i Vårgårda och Herrljunga beslutade någon riktig tänkare att ett hjälplok skulle köra från Göteborg och försöka hinna ifatt oss efter vägen. Hjälploket hann förstås inte ifatt förrän i Laxå, där vi dessutom fick stå stilla i cirka femton minuter och invänta.
Efter tillkoppling och multning i Laxå kunde vi återigen köra i 160 km/h och nådde strax därefter Hallsberg, drygt två timmar försenade. Den tre timmar långa Hallsbergs-kvartstiden hade plötsligt krympt till en timme, så allt ont för mycket riktigt något gott med sig!
// Markus
Spräckt frontruta på Regina
Vi var på väg med 16.30 tåget från Stockholm mot Hallsberg när vi i en tunnel precis innan Södertälje mötte en annan Regina som släppte en liten (eller väldigt stor, ca 5x5 dm) isklump rakt mot vår frontruta....PANG! Vilken jävla smäll! :) Tur att trumhinnorna höll...
Hela rutan krossad men som tur var höll den innersta rutan men vi sänkte hastigheten och min handledare började ringa runt till fjärren, fordonsenheten m.m. Vi stannade i Södertälje och precis när vi stannat så fick vi beskedet att vi inte fick åka vidare med den krossade fronrutan främst. Det knakade väldigt obehagligt i den hela tiden så vi ville inte utsätta oss för någon onödig fara. : ) Hade vi fått minsta lilla sten på frontrutan så hade den nog krossats. Så det blev till att evakuera alla passagerarna (som ju var ganska många...) och växla om tågsätten så vi fick den skadade rutan i mitten. Men passagerarna fick åka med en X2 som gjorde ett extra uppehåll och vi fortsatte som tjänstetåg mot Hallsberg, en timma sena. Vi fick vända redan i Vingåker för att vi skulle komma in på rätt tid i tidtabellen tillbaka mot Stockholm.
Det finns alltid några besserwissrar med i tåget som tyckte att:
"Vadå, en krossad frontruta, det kan ni väl köra vidare med?" (Ja visst, om du kör och sitter främst....)
"Det är väl bara att växla om tågsätten och åka vidare?? Det kan väl inte ta så lång tid?" (Har du någonsin försökt växla om ett tågsätt i högtrafik i Stockholmsområdet? Nä jag tänkte väl det.)
Det tog oss 40 minuter att bara få en växlingsväg så vi kunde börja växla och jag kan tänka mig att fjärren fick det ganska så svettigt när de skulle försöka hitta en lucka åt oss. Låsa upp hela Södertälje station för växling mitt i rusningstrafik kan inte vara så lätt....
/Maria
Mer äventyr i Uppsala
Förra veckan var jag och min handledare på ett litet äventyr där.
Vi hade haft en kort och trevligt slapp tur där vi i princip bara skulle köra ett kombitåg från Gävle till Älvsjö och sedan masa oss hemåt. Någonstans kring Tomteloftet ringde transportledningen från Hallsberg och lät som ledsna små hundvalpar. Det var nämligen så att ett tidigare tåg hade fått sätta ut en vagn i Uppsala p g a svåra hjulskador. Nu hade EuroMaint reparerat vagnen, så den var körklar, och det var dessutom farligt gods i den, i termobehållare, eftersom det inte fick bli kallare än +220 grader. Skulle vi möjligen kunna tänka oss att åka upp och hämta den? Min handledare sade OK, och jag tyckte att det lät lärorikt -extratåg, tilläggståg, S4+S5 och allt det där- så jag bestämde mig för att jag också skulle hänga på.
Väl tillbaka till Tomteboda visade det sig att det var jättebrist på Rc-lok, så vi fick vänta tills en T44 som hade gått i växlingen i Södertälje skulle komma in ett par timmar senare. En pizza och litet slöfikande senare hade vi vårt lok och puttrade iväg upp till Uppsala. Loket var inte på sitt bästa humör och så fort man drog ratten över läge 4 började den ryka som ett kedjerökande ånglok. Men vi rullade i alla fall framåt!
När vi så kom fram till infartssignalen till Uppsala ringde jag fjärren och berättade vilka vi var, och att vi skulle hämta en skadevagn som stod på spår 11. Den unga damen på fjärren hade tyvärr ingen aning om någon utsatt vagn på spår 11, men hon hade en notering om att det skulle stå en hel hög vagnar på spår 12. Ok, tyckte vi, och bad henne att läggqa oss till spår 12, så fick vi se om vår vagn stod upp mot de andra vagnarna. Det visade sig mycket riktigt stå en lång radda vagnar på tolvan, men de var alla märkta Inlandsgods och hörde till deras torvtåg som de kör åt Uppsala Energi.
I övrigt låg bangården helt öde och fullständig täckt av ett tjockt lager vinddriven snö, ungefär som den ryska stäppen i någon bok av Dostojevskij. Ingen containervagn så långt ögat kunde nå.
Ett nytt samtal till transportledningen gav till resultat att jodå, vagnen skulle stå där, någonstans "mitt emot senapsfabriken, på andra sidan huvudspåren". Det var ju en exakt positionsangivelse... Mössa på, och sedan gav vi oss ut i snöfallet. Och pulsade och pulsade och pulsade runt litet till. Ingen vagn någonstans. VI letade och letade, sprang in mellan diverse märkliga skjul och lagerbyggnader där man kanske kunde få plats med en spårstump. Fler samtal till Transportledningen, som inte visste någonting, och började bli litet oroliga vid det här laget. Tänk om Hector Rails ninjaskvadroner hade norpat vagnen!
Till sist hittade vi i alla fall vagnen på ett undanskymt litet spår långt ner mot värmeverket, gömd bakom ett par vagnar med bulkbehållare för livsmedel. Då infann sig nästa lilla problem: Hur tusan skulle vi ta oss med loket till vagnen? Vi noterade också en distinkt brist på kontaktledning ovanför spåret som vagnen stod på, så det hade ju varit litet pinsamt om vi hade åkt upp med en Rc, som vi hade tänkt från början.
Vi traskade runt på bangården och försökte komma på det bästa sättet att hitta fram till vagnen med loket. Eftersom Green Cargo inte växlar i Uppsala, hade min handledare bara ytterst översiktliga kunskaper om hur sidospåren egentligen gick, så det var litet detektivarbete för att hitta lämpliga spår. Det hela underlättades inte av att snödrivorna var så djupa på sina ställen att man bara såg en liten gul tipp av ett växelklot sticka upp ur snön.
Efter mycket stånk, ishackande, stön, svordomar, sopande av växlar och samtal med fjärren, som blev mer och mer road av alla konstiga samtal som kom från de där dårarna i Uppsala, kom vi till sist fram till vagnen och hängde på. Vi drog ut den från sidospåret, gjorde rundgång, och upptäckte till vår lättnad att bromsen fungerade perfekt. Litet raskt beräknande av bromstal o s v utifrån uppgifterna på vagnen och så kunde jag äntligen ringa och begära ut oss på linjen. Fjärrens svar var "Är du säker på det? Du har inte tappat bort en vagn till där någonstans?" Förbankade retsticka! :-P
Det var på det hela taget en lärorik dag, men jösses vad trött jag var dagen därpå, då jag skulle börja 05:47 igen!
/Joakim
Sammanträffanden
Ibland är världen bra liten... Var till Götet på en X2-tur idag, sammanstrålade med Putte och så gick vi och åt en bit och snackade en massa strunt. Efter käket tittade vi förbi SJs lokaler en sväng och sprang på Markus där, av en händelse. Strax därefter får jag ett sms av Maria M som meddelar att hon sitter på en Regina med spräckt frontruta i Södertälje efter att ett mötande tåg hade släppt en isklump i farten, av en händelse.
Ungefär samtidigt som Maria + handledare ägnade sig åt sitt trassel kommer man intet ont anandes åkandes in i Falköping, möter en annan X2a och, av en händelse, hinner jag och handledaren se något komma farandes från de mötande tåget. *BANG!!!*. Biträdesrutan är spräckt, ordentligt, och vindrutetorkaren skräp. Någon mer som har lyckats med spräckt frontruta idag kanske, av en händelse? Tredje gången gillt sägs det!
Otäckt i Nyköping
Vårt tåg 8816 Norrköping-Nyköping blev idag inställt när vi kom till Kolmården p.g.a. dödsskjutningen på Nyköping C. Visserligen hamnade vi inte i händelsernas centrum som tur var, men lite skärrad blev man ju ändå när tkl berättade att det varit skottlossning med en död person som följd, vi var där bara två timmar innan. Nåväl, jag fick ta emot en S5 via S16 om att gå tillbaka till Norrköping som tåg 225, vars tåg i sin tur fick omledas via Katrineholm.
Träffade en tågmästare från Västerås som var där med sitt tåg när det hände, hon märkte ingenting men flera passagerare berättade att de hade bevittnat händelsen.
Ha det bra allesammans!
Thomas
Första veckan
hallå lokförar bröder och systrar.
började första veckan med att hälla sprit i tåget i -36, köra på ett par bögiga renar som sen hängde kvar i banröjarn när jag gjorde entré på bodens station inför storögd publik.
Har också ljugit för för ett par skidturistande italienskor på Hotellet i Kiruna att jag var miljonär och döende i cancer och behövde en fru som kunde ärva mina pengar. Men man ser inte så trovärdig ut i varselkläder tydligen.
Ha de gott alla.
//allas eder Ragwald den förskräcklige
Värmland, älskade Värmland
Tänkte bare ta å tale öm att ja haret gött. Det går lätt och smidigt med motorvagnarna =)
Känns som att spela dataspel nästan..
Det har inte hänt så mycket än, det är liksom bara att tuta och köra! Men jag trivs kanonbra.
Saknar er alla! KRAM Mia
Grillfest i Uppsala
Kul att det börjar strömma in lite inlägg och som det verkar har det varit en del trassel och meck för några redan... Själv har jag bara hunnit med en sväng med SJ men naturligtvis med lite trassel redan då. Märkte också snabbt att landet är ganska litet ändå för redan inom en timme från att man kom till lokalerna på Stockholm C hade man hunnit springa på Martin med handledare i fikarummet, ett antal andra bekanta ansikten från tittarturer och dessutom visade det sig att en hel del av kollegorna på Arlanda Express hade åkt som elever med min handledare...
Första turen skulle gått till Ljusdal men så ville inte elgudarna :-/ Handledaren tyckte att jag skulle åka biträde upp och köra hem dagen efter. Sagt och gjort, vi hade kommit till Uppsala och då tyckte handledaren att vi borde byta strömavtagare eftersom den bakre studsade en massa. Vi stog inne i hytten när bågen var på väg upp, *POOOOFFFF* lät det och ett regn av glödande kolbitar och annat skräp regnade ner över hytten. Spänningslöst lok och samma sak med kontaktledningen, mitt i rusningen. Trafiken i Uppsala var lite "intressant" tills de fick tillbaka strömmen. Efter ca två timmar hade vi lyckats få loket bytt, det andra undanstökat och så kunde vi rulla vidare. Eftersom nattvilan blivit naggad fick vi nöja oss med Gävle istället där man fick nöjet att sopa växlar och koppla lok i knädjup snö.
Hem gick det betydligt smidigare. I nästa vecka försöker vi nå Ljusdal, igen, till helgen blir det Gävle, Falun och Borlänge. Ha det allesammans!
/Björn
Linköping
Hallå på er alla KY7or!
Hoppas att ni har det bra på era Lior. Själv har jag snart avverkat 1 av 4 veckor här på SJ i Linköping. Kul blandning av fordon eller vad sägs om 4 olika fordon på lika många dagar: Regina, Y1, Y2 (Kustpilen) och X14 (Östgötatrafiken). Radioblockering har man fått erfara också på Tjustbanan Linköping-Västervik och halva Stångåbanan Linköping-Rimforsa, TAM på resten av sträckan till Kalmar. Apropå Kalmar - tre decimeter snö ramlade ner under natten när vi sov där, trevlig promenad vi fick från hotellet kl. 5 på morgonen...någon som snöröjde?? Nänä, i Kalmar är de inte så morgonpigga.
Ha de!
//Thomas
Snö minus????
Tjenare gott folk, Putte här.
(ser ni stavningsfel, klaga inte ni har ju lösenordet så ni kan redigera.)
Hör att ni har det kallt där ute i skogarna. hahaha. Här på framsidan så är det visst kanske någon enstaka minus men ingen snö så gott ögat kan nå. Trevligt.
Min första tur vara först en tur & retur till Vg med regina. en bar det väg med X2:an till Cst och vidare till Hgl. Där jag inte träffade någon maria trotts hon hade varit där ett par timmar innan. Tycker att dem borde planera så att elevrna också har en chans at träffas inte där när dem andra sover. =( På morgonen bar det av till G igen.
Dagen därpå var det bara att kravla sig ut 04:00 för att börja jobba klockan 05:00. Två vändor till Kb med tippel X11 vilket inte var så kul eftersom man när satnnar måste man nästan passera U-tavlan för att få plats på vissa hållplatser. Sist men inte minst en tur & retur till Bs. Roligt att dem lägger tågväg men dem släcker inte s-lycktan som är med.
Det var Putte på det
Return to Hellsberg, part II
När vi sedan skulle iväg från Södertälje tyckte min handledare att det var dags att testa tyfonen i en lämplig tunnel, vilket jag gjorde. Tyst. Jättetyst. Vi började båda pumpa med tyfonknappar och pedaler, men fortfarande lika tyst. Så jag ringde fjärren, där spontant jubel bröt ut då jag talade om att vi inte hade fungerande tyfon och bara kunde köra 40 km/h. Hur som helst, vi stannade till i Järna och lyckades så småningom få igång tyfonskrället igen.
När vi sedan skulle iväg från Hallsberg på småtimmarna hade det tydligen varit jättestrul i södra Sverige efter en kraftig snöstorm. Vårt tåg var en timme sent, och stod bakom ett par andra tåg som saknade avlösande förare. Till sist kom vi iväg, och landade i Tomteboda omkring -70. När vi sedan skulle ut därifrån och till sist köra ner till Södertälje verkade bromsarna bråka på varenda vagn i tåget, och så var det ett växelfel i Tomteboda också. Med andra ord, en lagom småstrulig dag.
Idag har vi en rätt så tillbakalutad tur: Vi skall åka pass upp till Gävle, och sedan köra ett tåg Gävle-Älvsjö och sedan ensamt lok till Tomteboda.
Hur har det gått för er andra ute i skogarna?
/Joakim
Back too Hellsberg...
Hade min allra första tur till Hallsberg i måndags natt.
Trodde att jag skulle slippa stället iaf några dagar och höll på att garva ihjäl mig när jag såg att jag skulle dit första turen. Körningen dit gick bra trots att det känns som att det är länge sen man var ute och körde. Slaggade lite på ett rum där några fjuttiga timmar. I fikarummet träffade jag på Uffe Puffe och surrade lite med honom innan det var dags att åka igen.
När växlingsgubben hade kopplat på vagnarna och vi precis skulle dra därifrån ropade nåt snille på radion till honom att vi hade en repvagn närmast loket. Så det var bara att koppla av dom andra vagnarna och växla bort den trasiga. När vi hade kommit över till det spår där den skulle av, gick det inte att få loss skrotet. Den hade knasiga bromsar så buffertarna gick inte att trycka ihop så kopplet var ju sträckt som bara den. Gissa om växlaren var skitsur.... Inte på oss, men på snillet som inte hade upptäckt det tidigare. Det ordnade sig iaf, körde tillbaka den till dom andra vagnarna med broms och tryckte ihop mot dom och då gick den till slut att få av, men vi blev lite försenade.
I natt har jag varit på en radiolokstur med ett gäng timmervagnar till Skutskär till nån pappersmassefabrik, några mil härifrån ute vid havet, med en T44. -20 grader och blåste kallt som f-n eftersom vi stod ca 20 m från vattnet, men det gick ganska bra eftersom det bara var några ynkliga timmar. Tufft att se dom gigantiska truckarna som lastade av timret i raketfart.
Ikväll ska jag iväg med ett containertåg upp till Ånge och kommer väl förhoppningsvis tillbaka nån gång imorrn på morgonen. Synd att Syfilis är i skolan annars hade jag ju kanske kunnat hälsa på honom, eller inte ;-D.
Annars är läget perfekt här i Gävle, helt okej stad.
Ha det bäst alla!
Kramar från Ulrika
Första dagen
Eskilstuna-Stockholm med Regina, swoosch! 180 km/h.
Stockholm-Hallsberg tur och retur med Regina, swoosch!
Stockholm-Eskilstuna med X40, swoosch! 200 km/h.
Det är så roligt att köra fort! :)
Och jag tycker om Reginan, men X40:n kunde jag gott vara utan....
Överliggning i Hagalund hade jag också men inte såg jag till dig Putte? Du skulle ju ligga där samma natt.
Imorgon blir det samma tur igen och då skulle jag få ett litet startkit från SJ med nycklar, väska och lite kläder om jag ville låna.
Hoppas ni andra haft det bra era första dagar? Skriv och berätta, det är ju jättekul o se vad alla andra pysslar med!
Kram Maria
LIA
Här kan man skriva några rader om sina upplevelser på LIAn, kommentera andras inlägg eller bara kolla vad folk har haft för sig.
Ha det gott allesammans, kör försiktigt och ha riktigt kul! Syns i Maj!
Första inlägget
Välkommen till min nya blogg!