TCCKY7:s blogg om livet på spåret...

Varför skall man alltid straffas för att man har varit ledig ett tag? Hade precis kommit tillbaka från en veckas ledighet (mer om det vid ett annat tillfälle, nu måste jag gnälla lite först) och fick mig en lite surprise samt SÄO-repetition.

Det börjar bra inför första avgången vid 17:05 med ett sms om sabotage av signaler i Rotebro och som lök på laxen blir det snäva vändningar på Stockholm C eftersom tågen söderut är sena. Kommer med ett nödrop iväg i tid från Centralen men hamnar strax i köerna söder om Rotebro. På fjärren går det fram en massa signaler utan att någon svarar och passagerarna är huvudsakligen av det slaget som inte kör med några större tidsmarginaler.

Tågvärdarna vittnar om dålig stämning och närheten till en lokalväg där många taxibilar åker förbi gör att somliga kräver att få stiga av. Bäst att hålla tåget i rullning så mycket som möjligt m a o och informera ofta även om man inte har något nytt att säga. När jag så äntligen kommit fram till mellansignalerna i Rotebro blir det några stoppassager och därefter är det fritt spår och högre hastigheter. Noterar att en kollega står still med sitt tåg på ett av nerspåren och är på utsidan på jakt efter något fel som är trasigt. Mer om det senare... Anländer ca 25 minuter sen till Arlanda och får löfte av fjärren om att vända så snabbt som möjligt. Det blir att jag åker från Arlanda ca 20 minuter sen.

På väg söderut har jag knappt hunnit ut ur Arlandas ställverksområde innan transportledaren ringer upp mig och säger att jag skall vara med och evakuera folket från kollegans tåg i Rotebro till mitt tåg. Det blir några snabba samtal till kollegan, tågledaren och en liten briefing för tågvärdarna som inte direkt ser överlyckliga ut. De redan försenade passagerarna gnyr över att de kunde ha suttit hemma istället för ombord på ett försenat tåg och jag kan inte tänka mig att det jublades när jag ropade ut att vi skulle undsätta 94 pers från ett annat tåg.

Nåväl, närmar mig Rotebro och vet att jag kommer behöva gå mot stopp vid infarten. Infartssignalen visar sig vara helt svart och sönderslagen. Jippi! Efter ca 20 signaler svarar fjärren och släpper in mig på stationen fram till där kollegan har ställt sitt tåg på sidospåret. Det visar sig att han har en 3 mm hjulbeläggning och tågvärdarna har hört ett kraftigt bankande läte som "inte lät ett dugg kul"...

Samråder med tågledaren, tkl, förarkollegan och tågvärdarna, klottrar lite i samrådschecklistan, beviljas evakueringstillstånd och sedan kör vi igång. Tack vare att vi skulle evakuera mellan två tåg som stog intill varandra slapp vi meka med kontaktdon, något som framförallt tkl uppskattade då trafiken genom Rotebro flöt illa nog ändå. En snabb langningskedja för baggaget och folket och efter tjugo minuter var vi klara, jag kunde syna av området, anmäla evakueringen avslutad och sedan fortsätta med min stoppassage mot Stockholm. Lite ocharmigt att behöva skriva in en försening på 68 minuter men det är sånt som händer... ;-)

Rast och vila följer. Jag och en av tågvärdarna från det havererade tåget går iväg och köper lite wokgryta, bänkar oss och äter. Knappt har jag hunnit hälla upp kaffe innan det kommer ett panik-sms från transportledningen där de desperat söker förare på Stockholm C. Jag ringer upp och får reda på att jag måste köra tåget sju minuter senare, annars blir det inställt. Nåväl, man hann iaf äta och gå på toaletten...

Vid det här laget har Banverket hunnit få stil på signalerna i Rotebro så ett varv flyter på som vanligt. För att komma i fas med min tur får jag resten av min rast efter denna sväng och hinner t o m träffa lite kompisar som sitter och äter på ett ställe intill Centralen. Innan jag hinner åka iväg på mitt första varv efter rast 2.0  får jag reda på att  jag får det charmiga uppdraget att stanna i Rotebro (surprise!) på nervägen från Arlanda för att byta av kollegan som sitter kvar med beläggningen.

Vi byter tåg med varandra i Rotebro och jag möter upp två mekare från Euromaint, säkerhetsjouren, trafikavdelningens jour och en spårtekniker från Fortum. Jag är plötsligt ombordansvarig på ett låghalt tåg med körförbud och en massa nödöppnade dörrar på, livet är bra kul ibland... Efter ca en kvart får dock spårteknikern A-arbete beviljat och teknikerna kommer igång med att slipa ner beläggningen. Kvar blir ett mindre krossmärke i hjulets löpbana men alla inblandade anser att tåget är löpdugligt och att vi kan halta iväg till depån. Med bl a säkerhetsjouren hängandes över axeln kontaktar jag tkl för att meddela att vi kan åka. Ett snabbt beviljande och "VUT för transport, Fredriksson" är ett faktum. För att inte sabba hjulet mer än nödvändigt nöjer vi oss med 50 km/h och vid det här laget är det så lite tåg i rörelse att vi inte direkt är i vägen.

MEN! Säg den lycka som varar... Naturligtvis hänger sin blockriktningen när vi skall rulla iväg norrut på ena nerspåret så det blir en stoppassage till. Tkl vet inte vad det är för fel på signalerna men efter en dag av prövningar har gråt övergått i skratt och vi kan bara le åt allt elände. Konstigt nog självläker signalfelet lagom tills jag har fått medgivande att gå mot stopp i nästa blocksignal och ingen är mer paff än tkl när jag berättar att jag har fått kör i signal!

Efter tio bedrövelser och elva förskräckelser anländer vi så till depån runt midnatt. Vid det laget hade de båda jourerna från trafik- och säkerhetssidan inte fått i sig mat på ca elva timmar och såg mer eller mindre dubbelt. För en annan återstog en passresa till Centralen och en halvtimmes bevakande av tåg innan det var slut för kvällen. Konstigt nog gick det helt utan problem! Det mest bisarra på hela dagen var när jag fick reda på att en av tågvärdarna på mitt tåg hade fått evakuera ett tåg kvällen innan när han åkte sin första tur på egen hand. Dagen efter får han bistå vid ännu en evakuering! Om han funderar på att byta jobb efter endast två arbetspass så kan jag förstå honom...

En helt vanlig "Janadag" i norra Stockholm! :-)

Ha det gott allihopa! /Björn