Mer äventyr i Uppsala
Det verkar vara något visst med Uppsala ändå.
Förra veckan var jag och min handledare på ett litet äventyr där.
Vi hade haft en kort och trevligt slapp tur där vi i princip bara skulle köra ett kombitåg från Gävle till Älvsjö och sedan masa oss hemåt. Någonstans kring Tomteloftet ringde transportledningen från Hallsberg och lät som ledsna små hundvalpar. Det var nämligen så att ett tidigare tåg hade fått sätta ut en vagn i Uppsala p g a svåra hjulskador. Nu hade EuroMaint reparerat vagnen, så den var körklar, och det var dessutom farligt gods i den, i termobehållare, eftersom det inte fick bli kallare än +220 grader. Skulle vi möjligen kunna tänka oss att åka upp och hämta den? Min handledare sade OK, och jag tyckte att det lät lärorikt -extratåg, tilläggståg, S4+S5 och allt det där- så jag bestämde mig för att jag också skulle hänga på.
Väl tillbaka till Tomteboda visade det sig att det var jättebrist på Rc-lok, så vi fick vänta tills en T44 som hade gått i växlingen i Södertälje skulle komma in ett par timmar senare. En pizza och litet slöfikande senare hade vi vårt lok och puttrade iväg upp till Uppsala. Loket var inte på sitt bästa humör och så fort man drog ratten över läge 4 började den ryka som ett kedjerökande ånglok. Men vi rullade i alla fall framåt!
När vi så kom fram till infartssignalen till Uppsala ringde jag fjärren och berättade vilka vi var, och att vi skulle hämta en skadevagn som stod på spår 11. Den unga damen på fjärren hade tyvärr ingen aning om någon utsatt vagn på spår 11, men hon hade en notering om att det skulle stå en hel hög vagnar på spår 12. Ok, tyckte vi, och bad henne att läggqa oss till spår 12, så fick vi se om vår vagn stod upp mot de andra vagnarna. Det visade sig mycket riktigt stå en lång radda vagnar på tolvan, men de var alla märkta Inlandsgods och hörde till deras torvtåg som de kör åt Uppsala Energi.
I övrigt låg bangården helt öde och fullständig täckt av ett tjockt lager vinddriven snö, ungefär som den ryska stäppen i någon bok av Dostojevskij. Ingen containervagn så långt ögat kunde nå.
Ett nytt samtal till transportledningen gav till resultat att jodå, vagnen skulle stå där, någonstans "mitt emot senapsfabriken, på andra sidan huvudspåren". Det var ju en exakt positionsangivelse... Mössa på, och sedan gav vi oss ut i snöfallet. Och pulsade och pulsade och pulsade runt litet till. Ingen vagn någonstans. VI letade och letade, sprang in mellan diverse märkliga skjul och lagerbyggnader där man kanske kunde få plats med en spårstump. Fler samtal till Transportledningen, som inte visste någonting, och började bli litet oroliga vid det här laget. Tänk om Hector Rails ninjaskvadroner hade norpat vagnen!
Till sist hittade vi i alla fall vagnen på ett undanskymt litet spår långt ner mot värmeverket, gömd bakom ett par vagnar med bulkbehållare för livsmedel. Då infann sig nästa lilla problem: Hur tusan skulle vi ta oss med loket till vagnen? Vi noterade också en distinkt brist på kontaktledning ovanför spåret som vagnen stod på, så det hade ju varit litet pinsamt om vi hade åkt upp med en Rc, som vi hade tänkt från början.
Vi traskade runt på bangården och försökte komma på det bästa sättet att hitta fram till vagnen med loket. Eftersom Green Cargo inte växlar i Uppsala, hade min handledare bara ytterst översiktliga kunskaper om hur sidospåren egentligen gick, så det var litet detektivarbete för att hitta lämpliga spår. Det hela underlättades inte av att snödrivorna var så djupa på sina ställen att man bara såg en liten gul tipp av ett växelklot sticka upp ur snön.
Efter mycket stånk, ishackande, stön, svordomar, sopande av växlar och samtal med fjärren, som blev mer och mer road av alla konstiga samtal som kom från de där dårarna i Uppsala, kom vi till sist fram till vagnen och hängde på. Vi drog ut den från sidospåret, gjorde rundgång, och upptäckte till vår lättnad att bromsen fungerade perfekt. Litet raskt beräknande av bromstal o s v utifrån uppgifterna på vagnen och så kunde jag äntligen ringa och begära ut oss på linjen. Fjärrens svar var "Är du säker på det? Du har inte tappat bort en vagn till där någonstans?" Förbankade retsticka! :-P
Det var på det hela taget en lärorik dag, men jösses vad trött jag var dagen därpå, då jag skulle börja 05:47 igen!
/Joakim
Förra veckan var jag och min handledare på ett litet äventyr där.
Vi hade haft en kort och trevligt slapp tur där vi i princip bara skulle köra ett kombitåg från Gävle till Älvsjö och sedan masa oss hemåt. Någonstans kring Tomteloftet ringde transportledningen från Hallsberg och lät som ledsna små hundvalpar. Det var nämligen så att ett tidigare tåg hade fått sätta ut en vagn i Uppsala p g a svåra hjulskador. Nu hade EuroMaint reparerat vagnen, så den var körklar, och det var dessutom farligt gods i den, i termobehållare, eftersom det inte fick bli kallare än +220 grader. Skulle vi möjligen kunna tänka oss att åka upp och hämta den? Min handledare sade OK, och jag tyckte att det lät lärorikt -extratåg, tilläggståg, S4+S5 och allt det där- så jag bestämde mig för att jag också skulle hänga på.
Väl tillbaka till Tomteboda visade det sig att det var jättebrist på Rc-lok, så vi fick vänta tills en T44 som hade gått i växlingen i Södertälje skulle komma in ett par timmar senare. En pizza och litet slöfikande senare hade vi vårt lok och puttrade iväg upp till Uppsala. Loket var inte på sitt bästa humör och så fort man drog ratten över läge 4 började den ryka som ett kedjerökande ånglok. Men vi rullade i alla fall framåt!
När vi så kom fram till infartssignalen till Uppsala ringde jag fjärren och berättade vilka vi var, och att vi skulle hämta en skadevagn som stod på spår 11. Den unga damen på fjärren hade tyvärr ingen aning om någon utsatt vagn på spår 11, men hon hade en notering om att det skulle stå en hel hög vagnar på spår 12. Ok, tyckte vi, och bad henne att läggqa oss till spår 12, så fick vi se om vår vagn stod upp mot de andra vagnarna. Det visade sig mycket riktigt stå en lång radda vagnar på tolvan, men de var alla märkta Inlandsgods och hörde till deras torvtåg som de kör åt Uppsala Energi.
I övrigt låg bangården helt öde och fullständig täckt av ett tjockt lager vinddriven snö, ungefär som den ryska stäppen i någon bok av Dostojevskij. Ingen containervagn så långt ögat kunde nå.
Ett nytt samtal till transportledningen gav till resultat att jodå, vagnen skulle stå där, någonstans "mitt emot senapsfabriken, på andra sidan huvudspåren". Det var ju en exakt positionsangivelse... Mössa på, och sedan gav vi oss ut i snöfallet. Och pulsade och pulsade och pulsade runt litet till. Ingen vagn någonstans. VI letade och letade, sprang in mellan diverse märkliga skjul och lagerbyggnader där man kanske kunde få plats med en spårstump. Fler samtal till Transportledningen, som inte visste någonting, och började bli litet oroliga vid det här laget. Tänk om Hector Rails ninjaskvadroner hade norpat vagnen!
Till sist hittade vi i alla fall vagnen på ett undanskymt litet spår långt ner mot värmeverket, gömd bakom ett par vagnar med bulkbehållare för livsmedel. Då infann sig nästa lilla problem: Hur tusan skulle vi ta oss med loket till vagnen? Vi noterade också en distinkt brist på kontaktledning ovanför spåret som vagnen stod på, så det hade ju varit litet pinsamt om vi hade åkt upp med en Rc, som vi hade tänkt från början.
Vi traskade runt på bangården och försökte komma på det bästa sättet att hitta fram till vagnen med loket. Eftersom Green Cargo inte växlar i Uppsala, hade min handledare bara ytterst översiktliga kunskaper om hur sidospåren egentligen gick, så det var litet detektivarbete för att hitta lämpliga spår. Det hela underlättades inte av att snödrivorna var så djupa på sina ställen att man bara såg en liten gul tipp av ett växelklot sticka upp ur snön.
Efter mycket stånk, ishackande, stön, svordomar, sopande av växlar och samtal med fjärren, som blev mer och mer road av alla konstiga samtal som kom från de där dårarna i Uppsala, kom vi till sist fram till vagnen och hängde på. Vi drog ut den från sidospåret, gjorde rundgång, och upptäckte till vår lättnad att bromsen fungerade perfekt. Litet raskt beräknande av bromstal o s v utifrån uppgifterna på vagnen och så kunde jag äntligen ringa och begära ut oss på linjen. Fjärrens svar var "Är du säker på det? Du har inte tappat bort en vagn till där någonstans?" Förbankade retsticka! :-P
Det var på det hela taget en lärorik dag, men jösses vad trött jag var dagen därpå, då jag skulle börja 05:47 igen!
/Joakim
Kommentarer
Postat av: Cristian
Till att börja med överväger jag lokföraryrket framför det nuvarande flygteknikeryrket.
För det andra skriver du jävligt bra. :D
Trackback