TCCKY7:s blogg om livet på spåret...

Dom flesta verkar ha glömt våran lilla blogg... men jag klottrar ändå in ett litet inlägg med lite bilder från förra veckan.

Jag och den där Degerforsar´n skulle en sväng upp till Kiruna men bestämde oss för att åka vidare så vi följde med Kiruna-föraren, Daniel, till Narvik. Jag har varit där förut men aldrig åkt järnvägen vilket var sjukt vackert. Det var inte sista gången jag gjorde det om jag säger så. Så fort vi började hemresan så pratade vi om när vi ska göra det nästa gång.

Här kommer några bilder från turen:


Livet som lokförare, lite choklad och tidtabellen...


Biltåget på Björnfjället


Halleluja-moment...


Det är inte alla som har sån utsikt från kontoret


Här skulle det inte vara så coolt att spåra ur...




Jag i Narvik, hamnen och vårat tåg lååångt bort i bakgrunden




Vi hann med en sväng på krigsmuseumet också, en tysk berghaubits


Lapporten


En tågnördsbild i Kaisepakte, möte med 1290.

Det hade varit kul med lite fler inlägg så man hade fått se vad ni andra pysslar med.

Ha det gött!

/Ulrika

Känner du igen dig?


Ha det bra allesammans!

Häromdagen var det dags för en klassåterträff i mindre format, och av det spontanare slaget.

Jag traskade fram i makadamen vid spår 2 i Katrineholm och begrundade alltings, i synnerhet rättidighetens, förgänglighet och letade efter en eventuell luftläcka i mitt tåg. Men det var ju en fin dag med solsken, fågelkvitter och §28:5-nedsättningar, så varför bekymra sig över småsaker?

Mitt filosoferande stördes av ett fönstertåg som kom inrullande på spår 1 bredvid mig. När tåget hade stannat öppnades hyttdörren på svartloket och ingen mindre än Jana stack ut huvudet och utbrast i ett glatt  "Nämen Joakim, VAD håller du på med?"

Tja, har man inga finlandsfärjor att ta till, så får man ta vad man har till hands. :-)

Annars rullar det mesta på i sin gilla gång, med litet små äventyr här och var.

Mystiska vagnar som inte finns någonstans som rullar av färjan i Värtan. Dom verkar inte tro på det där med vagnrapportering i Mumindalen, eller så är det Hatifnattarna som sitter på ledningarna och äter upp alla fax.

Bokningsmissöden i samband med storhelger är också kul: "Näää, det skall inte finnas några vagnar där nere. -OK, men vad är det då som står på spår 2, vågen, fyra och fem?"

"Hej föraren, det här är Tkl XXX på fjärren YYY, kan du ta emot en S16 om felaktig vägskyddsanläggning? -Nä, jag är upptagen med att nödbromsa och tuta på tokdåren som har kört med sin bil runt de trasiga bommarna".

Och är det inte det, så är det väl Björn som ringer och undrar om han kan parkera sin X3 i Tomteboda, och undrar om det ingår fönstertvätt och Wunderbaum-byte i parkeringsavgiften.

Hur är det med er andra då? Rullar det på bra för er? Ingen som har fördruckit sig på hemskt automatkaffe ännu? Inga rekordförseningar på 968 minuter eller så? Det ryktas om att somliga av oss redan har gått vissa vidareutbildningar, bland annat i norsk SÄO respektive blöjbyte. De drabbade kan väl skriva en rad om det här!

//Joakim

Ingen visste hur det skulle sluta men det var sagt att det skulle börja kl 12.53 på Sockholm C spår 6. En glad bunt människor (Putte, Jana, Martin, Maria och Rebecka) stiger av tåget och möter upp en skäggig sate med långt hår (undrar vem...). I sista stund rings en stand-in in för att fylla den plats som en långhårig blond Göteborgare har fått lämna p g a sjukdom. Samling för check in i terminalen, vikarien Thomas anländer direkt ifrån sitt kontor, borda båten, inta hytten, slentrianhojta "TÅG!" några gånger och sedan kastades linorna iland - Vi var på väg!

M/S Silja Serenade var den stolta skådeplatsen. Knappt hade vi kastat loss innan det var dags att kontrollera vätskebalansen. Med bestämda steg (som inte riktigt visste vart de skulle) begav vi oss ner till tax free-butiken. Efter en kortare stunds beslutsångest hade alla bestämt sig. Maria och Putte hade sitt framgångsrecept klart: Danska Lakridsfigurer i finsk Kosken Minttu!


Smaskens!

Med något gladare själar skålade vi för de heliga tågen och de vackra järnvägarnas ära... Eller nej, det gjorde vi inte, men Martin sa fortfarande "TÅG!" i ungefär varannan mening. Kvällen närmade sig, förfesten fortsatte och plötsligt kom vi på att man kanske skulle äta något. Middagen blev inte riktigt som väntat, vi fick nämligen prata med polisen men utan böter eller batongmärken bar det sedan av mot Casinot där färdigheterna testades.


"Allt på grönt, det blir bra!"  - Thomas visar hur man spelar med hjärnan.

När alla var helt färdiga gav vi upp försöken att bli miljonärer på Black Jack. Bättre att göra det man är duktig på: Vagnuttagning med kundvagn! Efter att ha kontrollerat fordonets löpduglighet gavs starttillstånd och så bar det av. Några glada finska passagerare verkade lite förvånade men inte helt bistra när vi parkerade fordonet i deras hiss. Kanske skulle vi haft samråd med dem innan?

Det sägs att kvällen slutade efter discot men det kan nog ingen riktigt bekräfta... En av deltagarna försvann ett tag (Missing in action) men återfanns sovandes på golvet vid hissarna. Ridå!

Gryning i Helsingfors, en inte helt normal känsla. Att vakna en fredagsmorgon i Hallsberg kunde förvisso vara slitigt men det här var något annat som Martin demonstrerar här.


SJ:s windstopper - U can't beat the feeling!

Det fanns de som var lite sömnigare och behövde lite uppmuntran och en kapsyl läskande morgonnektar för att vakna till...


Martin suktar Putte med hallonsaft.

Snart var alla på fötter och jakten på mat ledde oss till en väldigt trevlig lokal restaurang med en gyllene mås som symbol. Några smet iväg och fotade tåg på Helsinki Sentraalistasioni (eller vad den heter), vilka det var skall jag inte avslöja men ett tips är solkurva.blogg.se ;-)


Så här glad blir man av att lyckas fånga en göteborgare på bild i Helsingfors!

Trots att vi var nära att tappa en i gänget på Dressman kom vi snart ombord på båten igen. Någon enstaka hade något nytt klädesplagg på sig, någon annan drömde om att flytta till Helsingfors, en tredje hade sagt "TÅG!" till en intet ont anande finska men alla kände sig lite mer världsvana.

Iland med tamparna, heipa Helsinki! Ny resa, ny möjlighet att ropa "TÅG!"...

En aha-upplevelse från återresan var att båten plötsligt var full av finska sextonåringar. Bevisligen tyckte inte Silja Line att åldersgränsen behövde gälla åt båda hållen... Särskilt väl märktes det när vi kom till karaokebaren - 3/4 av alla låtar som sjöngs var finska schlagerlåtar och värst av allt, alla finnar, gamla som unga, sjöng med och kunde texten!?! Bättre var det vid dansgolvet där allas våran Jana och vice-Runar Thomas visade hur man buggar!


Före respektive efter en citronsaft i Panoramabaren.

Dagen grydde åter och folk återsamlades. Eskilstunagänget lämnade oss redan vid terminalen i Värtan för att komma hem det dygnet, resten fortsatte till drömmarnas resmål, Stockholm C. Det enda som tydde på att stämningen skulle vara lägre än innan resan var att ingen hade sagt "TÅG!" på ett tag. Det kändes lite tomt faktiskt, men annars var det glada miner!

Tack till de inblandade och barpersonalen på Silja Line - Kiitos!

/Björn Ladin

Ta mig tusan Thomas, du har alldeles rätt! Det blir verkligen mer snö ju längre söderut man kommer!

/Björn

PS. Den skarpögde kanske kan se att det inte är Holgers Grillpalats i Malmö på bilden utan snarare Jensen's Bøfhus. DS.

Ja, det kan man ju iaf tro i dessa dagar. Så här såg det ut i Stockholm och Uppsala igår...








...och så här såg det ut i Norrköping samma kväll:




Jaha hur haver ni det i Boden, Ragge? Sol, palmer och 30 grader varmt? Åsså väntar man spänt på rapporterna om drivis, snöstorm och rekordkyla från Skåne ;-)

Ha det bra allesammans!

Fantastiskt underbart att klockan halv sex slå upp dörren från överliggningen och se att det fallit tre decimeter snö under de fem timmar man legat och sovit. Desto roligare blir det när man ådrar sig att man innan sängdags ställde upp kärran på ett sidospår med klotväxlar och klotspårspärrar. Det blev ett lagom workout-pass med växelkvasten men hade det inte varit för en försenad X2:a och fjärrens oförmåga att svara i telefon hade jag avgått i tid. :)

Inte bara fina gryningar, utan även skymningar får man uppleva mer och mer nu när vi går mot ljusare tider. Här efter Arlanda mot Uppsala. Hördu Björn, inte är du väl på den här sidan av Arlandatunneln så jätteofta, va? ;-)



Ha det bra allesammans!

//Thomas

Numera när man sticker iväg på morgonen så märks det verkligen att vi går mot ljusare tider, aaahh...


Norrköping i morse kl. 6.40...


...och Nyköping kl. 7.20

Våren och sommaren är varmt välkommen, ha det bra allesammans!

//Thomas

Varför skall man alltid straffas för att man har varit ledig ett tag? Hade precis kommit tillbaka från en veckas ledighet (mer om det vid ett annat tillfälle, nu måste jag gnälla lite först) och fick mig en lite surprise samt SÄO-repetition.

Det börjar bra inför första avgången vid 17:05 med ett sms om sabotage av signaler i Rotebro och som lök på laxen blir det snäva vändningar på Stockholm C eftersom tågen söderut är sena. Kommer med ett nödrop iväg i tid från Centralen men hamnar strax i köerna söder om Rotebro. På fjärren går det fram en massa signaler utan att någon svarar och passagerarna är huvudsakligen av det slaget som inte kör med några större tidsmarginaler.

Tågvärdarna vittnar om dålig stämning och närheten till en lokalväg där många taxibilar åker förbi gör att somliga kräver att få stiga av. Bäst att hålla tåget i rullning så mycket som möjligt m a o och informera ofta även om man inte har något nytt att säga. När jag så äntligen kommit fram till mellansignalerna i Rotebro blir det några stoppassager och därefter är det fritt spår och högre hastigheter. Noterar att en kollega står still med sitt tåg på ett av nerspåren och är på utsidan på jakt efter något fel som är trasigt. Mer om det senare... Anländer ca 25 minuter sen till Arlanda och får löfte av fjärren om att vända så snabbt som möjligt. Det blir att jag åker från Arlanda ca 20 minuter sen.

På väg söderut har jag knappt hunnit ut ur Arlandas ställverksområde innan transportledaren ringer upp mig och säger att jag skall vara med och evakuera folket från kollegans tåg i Rotebro till mitt tåg. Det blir några snabba samtal till kollegan, tågledaren och en liten briefing för tågvärdarna som inte direkt ser överlyckliga ut. De redan försenade passagerarna gnyr över att de kunde ha suttit hemma istället för ombord på ett försenat tåg och jag kan inte tänka mig att det jublades när jag ropade ut att vi skulle undsätta 94 pers från ett annat tåg.

Nåväl, närmar mig Rotebro och vet att jag kommer behöva gå mot stopp vid infarten. Infartssignalen visar sig vara helt svart och sönderslagen. Jippi! Efter ca 20 signaler svarar fjärren och släpper in mig på stationen fram till där kollegan har ställt sitt tåg på sidospåret. Det visar sig att han har en 3 mm hjulbeläggning och tågvärdarna har hört ett kraftigt bankande läte som "inte lät ett dugg kul"...

Samråder med tågledaren, tkl, förarkollegan och tågvärdarna, klottrar lite i samrådschecklistan, beviljas evakueringstillstånd och sedan kör vi igång. Tack vare att vi skulle evakuera mellan två tåg som stog intill varandra slapp vi meka med kontaktdon, något som framförallt tkl uppskattade då trafiken genom Rotebro flöt illa nog ändå. En snabb langningskedja för baggaget och folket och efter tjugo minuter var vi klara, jag kunde syna av området, anmäla evakueringen avslutad och sedan fortsätta med min stoppassage mot Stockholm. Lite ocharmigt att behöva skriva in en försening på 68 minuter men det är sånt som händer... ;-)

Rast och vila följer. Jag och en av tågvärdarna från det havererade tåget går iväg och köper lite wokgryta, bänkar oss och äter. Knappt har jag hunnit hälla upp kaffe innan det kommer ett panik-sms från transportledningen där de desperat söker förare på Stockholm C. Jag ringer upp och får reda på att jag måste köra tåget sju minuter senare, annars blir det inställt. Nåväl, man hann iaf äta och gå på toaletten...

Vid det här laget har Banverket hunnit få stil på signalerna i Rotebro så ett varv flyter på som vanligt. För att komma i fas med min tur får jag resten av min rast efter denna sväng och hinner t o m träffa lite kompisar som sitter och äter på ett ställe intill Centralen. Innan jag hinner åka iväg på mitt första varv efter rast 2.0  får jag reda på att  jag får det charmiga uppdraget att stanna i Rotebro (surprise!) på nervägen från Arlanda för att byta av kollegan som sitter kvar med beläggningen.

Vi byter tåg med varandra i Rotebro och jag möter upp två mekare från Euromaint, säkerhetsjouren, trafikavdelningens jour och en spårtekniker från Fortum. Jag är plötsligt ombordansvarig på ett låghalt tåg med körförbud och en massa nödöppnade dörrar på, livet är bra kul ibland... Efter ca en kvart får dock spårteknikern A-arbete beviljat och teknikerna kommer igång med att slipa ner beläggningen. Kvar blir ett mindre krossmärke i hjulets löpbana men alla inblandade anser att tåget är löpdugligt och att vi kan halta iväg till depån. Med bl a säkerhetsjouren hängandes över axeln kontaktar jag tkl för att meddela att vi kan åka. Ett snabbt beviljande och "VUT för transport, Fredriksson" är ett faktum. För att inte sabba hjulet mer än nödvändigt nöjer vi oss med 50 km/h och vid det här laget är det så lite tåg i rörelse att vi inte direkt är i vägen.

MEN! Säg den lycka som varar... Naturligtvis hänger sin blockriktningen när vi skall rulla iväg norrut på ena nerspåret så det blir en stoppassage till. Tkl vet inte vad det är för fel på signalerna men efter en dag av prövningar har gråt övergått i skratt och vi kan bara le åt allt elände. Konstigt nog självläker signalfelet lagom tills jag har fått medgivande att gå mot stopp i nästa blocksignal och ingen är mer paff än tkl när jag berättar att jag har fått kör i signal!

Efter tio bedrövelser och elva förskräckelser anländer vi så till depån runt midnatt. Vid det laget hade de båda jourerna från trafik- och säkerhetssidan inte fått i sig mat på ca elva timmar och såg mer eller mindre dubbelt. För en annan återstog en passresa till Centralen och en halvtimmes bevakande av tåg innan det var slut för kvällen. Konstigt nog gick det helt utan problem! Det mest bisarra på hela dagen var när jag fick reda på att en av tågvärdarna på mitt tåg hade fått evakuera ett tåg kvällen innan när han åkte sin första tur på egen hand. Dagen efter får han bistå vid ännu en evakuering! Om han funderar på att byta jobb efter endast två arbetspass så kan jag förstå honom...

En helt vanlig "Janadag" i norra Stockholm! :-)

Ha det gott allihopa! /Björn