TCCKY7:s blogg om livet på spåret...

I särklass värsta dan på spåret hittills..
Började med balisfel infarten till bålsta.. jag tycker allt känns lugnt, långt kvar till plattformen och lagom fart, och börjar i godan ro ta fram felkod..
Dock visar det sig att jag gravt felbedömt läget och utavlan närmar sig i ett rasande tempo.. Hjärtat hoppar upp i halsgropen och jag fullbromsar panikartat..
 Tyvärr är inte D3an ökänd för att för sin snabba reaktionsförmåga så vi lyckas bränna förbi plattform med två multade lok och första vagn.. hastigt, ångestfyllt utrop.. på detta följer ett par ytterligare balisfel och enstaka atcingripanden samma tur..

Spenderar rasten med promenad till solna centrum där jag införskaffar solglasögon på åhlens och pulserande skoskav på vägen..

Hemvägen ungefär lika rolig.. så fort jag sätter mig vid spakarna i vå misslyckas jag med att hålla säkerhetsgreppet - nödbroms.. rullar iväg.. hundra meter senare - bf3.. and so on.. and so on..
För att inte tala om den oväntade växling med utrop som blev nödvändig i örebro men det ger jag mig inte in på, för då tar aldrig det här inlägget slut..

Tackar högre makter för snälla, lugna handledare som försöker intala att det händer alla och stödjande medelev Martin som, om än aningen för glad, peppar 
"fniss fniss inte din dag idag va?fniss fniss"

Hur går det för er andra? Är det bara guld och gröna skogar längs rälsen eller är det så att jag faktiskt inte är ensam om att ha genomruttna dagar?..

kram på er

//jana