Tre fel gör ett rätt
Även jag har råkat ut för en del problem i veckan. I tisdags skulle vi två gånger köra en X11-trippel fram och tillbaka mellan Göteborg och Alingsås. Allt var frid och fröjd fram till Jonsered, där tåget missförstod sitt syfte och började rulla bakåt istället för framåt när jag stängt alla dörrar, lossat bromsen och lagt plattan i botten. Tågvärden ropade förtvivlat i radion och frågade om det inte vore en bättre idé att köra framåt. Hm...
Allt såg bra ut i signaltablån och inga felindikeringar överhuvudtaget någonstans. Jag fattade förstås ingenting, handledaren såg också ganska frågande ut och driftstödet verkade inte vara helt med i matchen. Lite sådär lagom stressigt. Till slut knäcktes idén att lägga första tågsättet i tågslut istället för multipel, vilket gjorde att vi femton minuter sena kunde krypa i väg med en tredjedel av dragkraften. I Lerum ställdes tåget in och resenärerna hänvisades till nästa pendel, som blev lite mer än drygt överfull.
Efter att som tjänstetåg transporterat oss tillbaka till Göteborg var det dags för samma sväng igen. Även denna gång flöt allt på utan problem fram till Jonsered, där samma fel uppstod igen. Nu visste vi dock hur problemet skulle tacklas och jag fick under resten av färden till Alingsås sitta i bakhytten och agera multipelvredsoperatör. Festligt som tusan.
Fel kommer ju sällan ensamma. Dagen efter hade vi en underbar tur upp till Hallsberg, där vi skulle ha sisådär tre timmar kvartstid för att sedan åka tillbaka till Göteborg, sätta oss på ett annat tåg och köra upp till Skövde för att växla, sova och bromsprova omvartannat.
Strax efter Alingsås fick vi ett balisfel som toppades av ett härligt ATC-fel. Efter ett antal ej framgångsrika försök att starta om ATC:n, jucka och banka på diverse kablar och paneler fick vi tillstånd att fortsätta mot Hallsberg utan ATC, vilket som vi alla vet innebär sth 80 km/h. Efter att vi gjort några nya, misslyckade, uppstartsförsök i Vårgårda och Herrljunga beslutade någon riktig tänkare att ett hjälplok skulle köra från Göteborg och försöka hinna ifatt oss efter vägen. Hjälploket hann förstås inte ifatt förrän i Laxå, där vi dessutom fick stå stilla i cirka femton minuter och invänta.
Efter tillkoppling och multning i Laxå kunde vi återigen köra i 160 km/h och nådde strax därefter Hallsberg, drygt två timmar försenade. Den tre timmar långa Hallsbergs-kvartstiden hade plötsligt krympt till en timme, så allt ont för mycket riktigt något gott med sig!
// Markus
Allt såg bra ut i signaltablån och inga felindikeringar överhuvudtaget någonstans. Jag fattade förstås ingenting, handledaren såg också ganska frågande ut och driftstödet verkade inte vara helt med i matchen. Lite sådär lagom stressigt. Till slut knäcktes idén att lägga första tågsättet i tågslut istället för multipel, vilket gjorde att vi femton minuter sena kunde krypa i väg med en tredjedel av dragkraften. I Lerum ställdes tåget in och resenärerna hänvisades till nästa pendel, som blev lite mer än drygt överfull.
Efter att som tjänstetåg transporterat oss tillbaka till Göteborg var det dags för samma sväng igen. Även denna gång flöt allt på utan problem fram till Jonsered, där samma fel uppstod igen. Nu visste vi dock hur problemet skulle tacklas och jag fick under resten av färden till Alingsås sitta i bakhytten och agera multipelvredsoperatör. Festligt som tusan.
Fel kommer ju sällan ensamma. Dagen efter hade vi en underbar tur upp till Hallsberg, där vi skulle ha sisådär tre timmar kvartstid för att sedan åka tillbaka till Göteborg, sätta oss på ett annat tåg och köra upp till Skövde för att växla, sova och bromsprova omvartannat.
Strax efter Alingsås fick vi ett balisfel som toppades av ett härligt ATC-fel. Efter ett antal ej framgångsrika försök att starta om ATC:n, jucka och banka på diverse kablar och paneler fick vi tillstånd att fortsätta mot Hallsberg utan ATC, vilket som vi alla vet innebär sth 80 km/h. Efter att vi gjort några nya, misslyckade, uppstartsförsök i Vårgårda och Herrljunga beslutade någon riktig tänkare att ett hjälplok skulle köra från Göteborg och försöka hinna ifatt oss efter vägen. Hjälploket hann förstås inte ifatt förrän i Laxå, där vi dessutom fick stå stilla i cirka femton minuter och invänta.
Efter tillkoppling och multning i Laxå kunde vi återigen köra i 160 km/h och nådde strax därefter Hallsberg, drygt två timmar försenade. Den tre timmar långa Hallsbergs-kvartstiden hade plötsligt krympt till en timme, så allt ont för mycket riktigt något gott med sig!
// Markus
Kommentarer
Postat av: Joakim
Multipelvredsoperatör? Det är väl en snitsig titel att sätta på visitkortet! Och tänk, vilken nytta du kan ha av det senare i livet också. Till exempel:
"Nå, unge man, Ni anhåller alltså om min dotters hand i giftermål. Har ni någon ställning och utkomst av hederligt arbete?"
"Javisst, herr Gyllenknöös. Jag är utexaminerad multipelvredsoperatör vid Statens Järnvägar!"
"Men det är ju alldeles förnämligt! Nå, bäste bror, önskar bror en konjak eller visky till sin Partagas, medan vi diskuterar detaljerna kring bröllopet. Passar det måhända i nästa vecka?"
...o s v
Trackback