Då var min premiär avklarad

Jaha som kom den då, det där som hunnit ifatt flera av oss vi det här laget - den första egna turen. Med IC-tåg 201 Linköping-Malmö och tillbaka med Nattåg 66...jepp, en ren lok-med-vagnar-tur blev det. Finns det något kul att berätta om detta då? Tja, egentligen inte. Det enda som skedde på vägen ner var att den finfina tid som jag kört in förstördes i Gripenberg då det blev förbigång av ett försenat X2-elände och en BF3 utanför Höör - förseningen vid ank Malmö C var bara några minuter.  Uppresan var ännu mindre märkvärdig, "kör, vänta kör"-gata hela vägen till Linköping.

Om det var något som det var värt att lägga märke till så var det hur den normalt smala Svartån hade förvandlat stora delar av åkrarna längs sträckan Tranås-Gripenberg-Frinnaryd till rena risfälten i gammal god kinesisk stil. Bönderna i trakterna undrar förmodligen om deras mark någonsin kommer att bli torr igen. Kan också meddela att vattennivån i sjön Sommen är väääldigt hög just nu, vilket märks i Tranås Båthamn där vattnet varit på god väg att "hämta" de båtar som står uppställda på Huges Marina.

Ha det bra allesammans!


//Thomas


Min första tur

I måndags var det så dags för min alldeles första egna tur. Dagen började med att det enligt sifo-listan skulle vara två treor, alltså två tågsätt med X40. Men när jag kom ner och skulle byta av så fanns det bara en, den andra stod på bangården i Eskilstuna. Jag ringde fordonsledningen och sa att har ni inte hört av er tidigare så tänker jag inte hämta nåt tågsätt nu när det är 25 minuter kvar till avgång, jouren får fixa fram tågsättet till plattform när jag kommer tillbaka från Arboga föreslog jag och det gick de med på. När jag kom till Arboga hörde de av sig igen och sa att de två tågsätten inte går att multa eftersom den ena har en modifierad bromsdator men inte den som står på bangården, så du får köra med en enkel trea till Stockholm. Puh, skönt o slippa multa vid plattform i Eskilstuna men inte skönt för de passagerare som var tvungna att trängas.....

Rast i Hagalund, skönt.

Ut till tågsättet för att klargöra, då står det en gubbe från Alstom med en dator och en massa sladdar inkopplade överallt och tittar förvånat på mig och säger "ska det här fordonet gå i trafik?" Ja, det ska det svarar jag och han fortsätter och fippla med vad han nu höll på medan jag tar det utvändiga varvet. Tycker inte om när gubbar fipplar med fordon jag ska ut och åka med 45 minuter senare.....

När allting var färdigt, jag var klar med klargörningen och skulle bara stänga dörrarna och ringa till platskontrollen så är det ett dörrhelvete som inte går igen, faaan tänker jag och börjar fundera på hur det var man gjorde nu igen.

Jag gör lilla reseten men det funkar inte, då ringer jag till driftstöd som får guida mig igenom en batterikontaktorreset och han försöker hjälpa mig på olika sätt men dörrhelvetet går inte igen! Gahh, stressen ökar och minuterna går. Till slut bestämmer han sig för att skicka ut folk från Alstom för att hjälpa mig, det tar 10 minuter innan de kommer och då helt plötsligt så får han igen dörren som jag svettats med och gjort hockeytacklingar emot i en kvart......Stängde av dörren och ringde och sa att jag var färdig. Vad gör ställverket i Hagalund då? Jo de lägger ut mig från fel spår, det blir lodrätt i dvärgen på spåret bredvid. Jag ringer upp igen och säger att jag faktiskt står på spår 30 inte 31.....Ytterligare minuter går innan de kan lägga rätt väg för mig och jag kan rulla mot centralen.....Blev 10 minuter sen från centralen och sen fick jag en BF2:a mellan Södertälje och Flemingsberg, men vad kan man vänta sig en sådan dag....

DDU:n i hytten jag satt i hade också fått fnatt (berodde säkert på gubbens fipplande....): utropen fungerade inte, det var frågetecken på ALLA bromsar, det var frågetecken på ALLA HVAC. Men jag hade broms (kollade genom att göra en provbromsning och jag fick "broms till" och bromsarna tog som de skulle, och AC:n fungerade som den skulle. Jag bestämde mig för att ringa in det och inte kolla mer på DDU:n.....Och den ska vara färdigverifierad? Jag undrar det jag.

Men nu kan det bara gå bättre. Och inga mer dörrproblem tack, jag hatar dörrarna på X40 just nu. Men nu vet jag vad jag ska testa nästa gång istället för en batterikontaktorreset, testa dvärgbrytaren istället, det verkar gå mycket bättre.

Nu förstår jag om många inte hänger med i mina resonemang och olika benämningar men det är bara och fråga om något är oklart....

Så mycket att tänka på men ganska kul att köra själv iallafall....:) Läskigt men häftigt.

/Maria


Hej hej lokchaffisar!

Efter en vecka på spåret utan handledare känns det fortfarande helt okej. Inte några större missöden än så länge, lite balisfel, lite trassel med en avstängd bromsboggie och fulla toaletter. Vissa kör över älgar, björnar, rådjur å annat vilt, själv har jag specialiserat mig på fåglar av olika form och storlek, småfåglar, skator, kajor och härom dagen hade jag en hel trana i frontrutan och ev en under mig oxå... hm.
image3
En tidig å dimmig torsdagmorron genom en skitig frontruta är väl alltid kul att se ;-)

Känns märkligt att sitta helt ensam i förarhytten, ungefär som när man just hade tagit körkort å ingen satt på passagerarsätet... Men samtidigt jäkligt skönt :-D

Träffade på Daniel "Pixbo" Ruderfelt i Borlänge i lördags, han var nämligen borlängeföraren som skulle byta av mig efter min tur till Mora, så vi fick oss en liten trevlig pratstund. Ky6:or och 5:or träffar jag ju dagligen eftersom det haglar av dom här i Gävle. Fick ett litet samtal på mobisiren igår från "Fjärren Gävle" som visade sig vara Hamstern (Christoffer Ky6), som tur var hann jag höra att det var han innan jag gjorde bort mig totalt. Det lär ju komma moteld när han minst anar det ;-)

Dessutom har jag nu lagt in lite bilder på photobucket i en ny liten mapp - Sista veckan.

Kom igen nu, jag vill se fler inlägg å bilder! Skulle ju va kul att veta hur det går för alla...

Ha det så gott!

/Ulrika

Chefen ser dig, alltid!

Jaha, då var man lokförare och ute och kör på egen hand! Den första egna turen var en riktig "kör, vänta kör"-dag förutom något enstaka 0P som snart försvann in i ATC-historien. Efter att ha lagt 40 mil under mig kommer man så in i betonglådan Stockholm C, står och snackar lite strunt med några kollegor och vem dyker upp om inte Schöldborg! Den som är av en sorglös natur skulle säkert hävda att det var ett enkelt sammanträffande men jag är övertygad om att han spionerade!!! ;-) Tydligen (=förevändningen han använde) skulle han upp till Luleå för att kolla om det fanns flera glada förmågor i stil med Ullis och Ragge som ville bli lokförare.

Hörde förresten att Bengt Andersson (Staffan & Bengt, Sällskapsresan 2 etc) som, förutom skådespelare, även var lokförare, var lite trött en morgon för en massa år sedan. Han kom snavandes genom snön vid Vännäs lokstation (ett rundstall med många portar som i Hallsberg) för att hämta ut en T44. Färden skulle gå mot Storuman och avgångstiden var kl gristidigt:30. Han hade tittat dagen innan vilket spår hans lok skulle stå på och travade in i stallet med trötta men målmedvetna steg. Då han klättrat upp på loket och ställde ifrån sig väskan i hytten för att börja klargöra noterade han till sin förskräckelse att kokplattan saknades. Skandal!!!

Mycket förbannad över att SJ tyckte att han skulle köra ett lok utan kokplatta greppar han telefonen och slår argt numret till den lokale lokledaren som så fräckt har satt upp detta lok på hans tur.

(mycket sömndrucken lokledare som nickat till på sitt rum)

- ...Hallå?

(mycket upprörd men plötsligt klarvaken Bengt)

- Hörru du! Vad är det för stil att skicka ut ett lok utan kokplatta? Det är ju för fasen svinkallt och så skall jag upp till Storuman!

- Va? Storuman...? Öh... Vilket lok är du på?

- 315, hurså?

Lokledaren bläddrar i sina papper.

- Verkar loket bra i övrigt tycker du?

- Ja, men det spelar ju för fasen ingen roll, jag åker inte en meter utan kokplatta!

- Ok. Du är inte bekymrad över att loket står och väntar på revision och saknar boggier?

- (tystnad)

- Pröva att gå till rätt spår istället... Ditt lok står i porten bredvid.

Enligt uppgift mår samtliga inblandade lokförare och T44:or bra idag. Bengt Andersson är numera pensionerad och sägs sakna livet på järnvägen, inklusive kokplattorna :-)

Ha det så gott allesammans!

/Björn