En Janadag i norra Stockholm...
Det börjar bra inför första avgången vid 17:05 med ett sms om sabotage av signaler i Rotebro och som lök på laxen blir det snäva vändningar på Stockholm C eftersom tågen söderut är sena. Kommer med ett nödrop iväg i tid från Centralen men hamnar strax i köerna söder om Rotebro. På fjärren går det fram en massa signaler utan att någon svarar och passagerarna är huvudsakligen av det slaget som inte kör med några större tidsmarginaler.
Tågvärdarna vittnar om dålig stämning och närheten till en lokalväg där många taxibilar åker förbi gör att somliga kräver att få stiga av. Bäst att hålla tåget i rullning så mycket som möjligt m a o och informera ofta även om man inte har något nytt att säga. När jag så äntligen kommit fram till mellansignalerna i Rotebro blir det några stoppassager och därefter är det fritt spår och högre hastigheter. Noterar att en kollega står still med sitt tåg på ett av nerspåren och är på utsidan på jakt efter något fel som är trasigt. Mer om det senare... Anländer ca 25 minuter sen till Arlanda och får löfte av fjärren om att vända så snabbt som möjligt. Det blir att jag åker från Arlanda ca 20 minuter sen.
På väg söderut har jag knappt hunnit ut ur Arlandas ställverksområde innan transportledaren ringer upp mig och säger att jag skall vara med och evakuera folket från kollegans tåg i Rotebro till mitt tåg. Det blir några snabba samtal till kollegan, tågledaren och en liten briefing för tågvärdarna som inte direkt ser överlyckliga ut. De redan försenade passagerarna gnyr över att de kunde ha suttit hemma istället för ombord på ett försenat tåg och jag kan inte tänka mig att det jublades när jag ropade ut att vi skulle undsätta 94 pers från ett annat tåg.
Nåväl, närmar mig Rotebro och vet att jag kommer behöva gå mot stopp vid infarten. Infartssignalen visar sig vara helt svart och sönderslagen. Jippi! Efter ca 20 signaler svarar fjärren och släpper in mig på stationen fram till där kollegan har ställt sitt tåg på sidospåret. Det visar sig att han har en 3 mm hjulbeläggning och tågvärdarna har hört ett kraftigt bankande läte som "inte lät ett dugg kul"...
Samråder med tågledaren, tkl, förarkollegan och tågvärdarna, klottrar lite i samrådschecklistan, beviljas evakueringstillstånd och sedan kör vi igång. Tack vare att vi skulle evakuera mellan två tåg som stog intill varandra slapp vi meka med kontaktdon, något som framförallt tkl uppskattade då trafiken genom Rotebro flöt illa nog ändå. En snabb langningskedja för baggaget och folket och efter tjugo minuter var vi klara, jag kunde syna av området, anmäla evakueringen avslutad och sedan fortsätta med min stoppassage mot Stockholm. Lite ocharmigt att behöva skriva in en försening på 68 minuter men det är sånt som händer... ;-)
Rast och vila följer. Jag och en av tågvärdarna från det havererade tåget går iväg och köper lite wokgryta, bänkar oss och äter. Knappt har jag hunnit hälla upp kaffe innan det kommer ett panik-sms från transportledningen där de desperat söker förare på Stockholm C. Jag ringer upp och får reda på att jag måste köra tåget sju minuter senare, annars blir det inställt. Nåväl, man hann iaf äta och gå på toaletten...
Vid det här laget har Banverket hunnit få stil på signalerna i Rotebro så ett varv flyter på som vanligt. För att komma i fas med min tur får jag resten av min rast efter denna sväng och hinner t o m träffa lite kompisar som sitter och äter på ett ställe intill Centralen. Innan jag hinner åka iväg på mitt första varv efter rast 2.0 får jag reda på att jag får det charmiga uppdraget att stanna i Rotebro (surprise!) på nervägen från Arlanda för att byta av kollegan som sitter kvar med beläggningen.
Vi byter tåg med varandra i Rotebro och jag möter upp två mekare från Euromaint, säkerhetsjouren, trafikavdelningens jour och en spårtekniker från Fortum. Jag är plötsligt ombordansvarig på ett låghalt tåg med körförbud och en massa nödöppnade dörrar på, livet är bra kul ibland... Efter ca en kvart får dock spårteknikern A-arbete beviljat och teknikerna kommer igång med att slipa ner beläggningen. Kvar blir ett mindre krossmärke i hjulets löpbana men alla inblandade anser att tåget är löpdugligt och att vi kan halta iväg till depån. Med bl a säkerhetsjouren hängandes över axeln kontaktar jag tkl för att meddela att vi kan åka. Ett snabbt beviljande och "VUT för transport, Fredriksson" är ett faktum. För att inte sabba hjulet mer än nödvändigt nöjer vi oss med 50 km/h och vid det här laget är det så lite tåg i rörelse att vi inte direkt är i vägen.
MEN! Säg den lycka som varar... Naturligtvis hänger sin blockriktningen när vi skall rulla iväg norrut på ena nerspåret så det blir en stoppassage till. Tkl vet inte vad det är för fel på signalerna men efter en dag av prövningar har gråt övergått i skratt och vi kan bara le åt allt elände. Konstigt nog självläker signalfelet lagom tills jag har fått medgivande att gå mot stopp i nästa blocksignal och ingen är mer paff än tkl när jag berättar att jag har fått kör i signal!
Efter tio bedrövelser och elva förskräckelser anländer vi så till depån runt midnatt. Vid det laget hade de båda jourerna från trafik- och säkerhetssidan inte fått i sig mat på ca elva timmar och såg mer eller mindre dubbelt. För en annan återstog en passresa till Centralen och en halvtimmes bevakande av tåg innan det var slut för kvällen. Konstigt nog gick det helt utan problem! Det mest bisarra på hela dagen var när jag fick reda på att en av tågvärdarna på mitt tåg hade fått evakuera ett tåg kvällen innan när han åkte sin första tur på egen hand. Dagen efter får han bistå vid ännu en evakuering! Om han funderar på att byta jobb efter endast två arbetspass så kan jag förstå honom...
En helt vanlig "Janadag" i norra Stockholm! :-)
Ha det gott allihopa! /Björn
Ahaaa, KY7-elev nr. 2 som fick en Vut med transport uppkallad efter sig...om nu inte någon annan av oss inte gett sig tillkänna förstås. Men av din berättelse att döma så var min lilla Vagnhäradshändelse en miss i Pississipi i jämförelse.
Jana kan vara stolt - hon har fått de härligaste solskensdagarna uppkallade efter sig! ;D
Låter som Du klara av situationen alldeles galant!
Bra jobbat!
:)
/Nita
Jag tror iaf att jag gjorde allt rätt men det är väl bara så att säkerhetsavdelningarna på fjärren och Arlanda Express inte har hunnit analysera klart än... Snart kommer väl ett papper i postfacket där det står att man skall iväg på offentlig bestraffning vid Järnvägsstyrelsens skampåle utanför Säkerhetskyrkan eller nåt sånt. :-(
Nog är det lite tråkigt att mitt namn fått en så negativ klang.. å andra sidan kanske det kan påminna den stackare som drabbas om att man inte är ensam.. Det finns fler som suttit med hjärtat i halsgropen, svetten bryter fram i pannan o man undrar hur f*n det gick till när man valde det här jobbet.. hang in there
Finns det dock någon jag har det största förtroende för i en sådan situation så är det Björn..
(under praktiken uppkom faktiskt en "vut larsson".. vet inte om det räknas då vi bara fick åka till kumla o hämta ett tåg (dock övertalade jag min handledare att trippelkoppla vårt lok till tågets två - där snackar vi hästkrafter))
Ja, du är absolut inte ensam Jana! Jag glömde t.ex. blockering eftermatning i läge till. :/
Retardationskontroll lagom vid hastighetssänkningen Partille från 150 till 115, osså händer inget! "svälj"! va´ f_ _ n!
Nödbromsar och strax därefter kommer jag på knappeländet, kunde jag väl gjort innan, ja veet. Puttar till den och åker vidare, med hjärtat i halsgropen, så klart. Ja, självklart pratade jag med stackars tågmästarn o.s.v först. Funderar.. undrar om det var någon som trillade och slog sig, fick kaffet i knät el.dyl. :/
För övrigt så är Nita äntligen rökfri. Yes!
Hördu Jana, att jag myntade uttrycket Jana-dagar berodde på att du:
1: Är så säker på dig själv i din yrkesroll att du kan erkänna att saker och ting går fel.
2: Är så duktig att du utan problem reder ut sakerna.
och 3: Kan beskriva vad som har hänt på ett väldigt bra sätt.
Dina berättelser är, tycker jag, utmärkt läsning, för precis som du skriver, så har vi alla suttit där med hjärtat i halsgropen och undrat över vad f-n som har hänt nu, och hur vi någonsin skall komma tillrätta med det här...
Bland det värsta jag har varit med om i den vägen var när jag som relativt nybliven förare hos min förra arbetsgivare blev tvungen att själv evakuera ett fullsatt tåg där en vagn hade börjat brinna kraftigt. Men man klarar faktiskt av sådant också, man klarar av mycket mer än man tror, och det är av sådana erfarenheter och sina egna misstag som man lär sig sådant som man aldrig glömmer.
Jag önskar bara att jag var lika cool som dig när jag började min karriär i stålhjulsbranschen för femton år sedan!
Visst har jag blivit härdad med åren (host!), men jag lyckas fortfarande med att ställa till det rejält litet då och då. T ex lyckades jag härförleden blockera hela jämrans Uppsala åt alla håll och kanter då kompressorn på mitt lok lade av, och huvudledningstrycket inte gick upp igen efter en bromsning. 470 meter godståg prydligt parkerat tvärs över spåren, på en station som dessutom inte har samtidig infart. Och naturligtvis en vardageftermiddag, med fönstertåg överallt.
Tkl:s ångestskrik hördes hela vägen till Uppsala från Stockholm, och jag var inte mycket bättre själv.
Ungefär en halv sekund innan jag ringde lokledningen och fick ett nervsammanbrott ser jag att pärmen till min linjebok har glidit upp litet på instrumentpanelen och kommit åt strömbrytaren för "Kompressor Till/Från"...
Jag var nog rödare i ansiktet än stoppsignalerna på spåren bredvid när jag väl gled därifrån, efter att ha meddelat fjärren att "lokskadan nu var reparerad"... Jag kommer nog aldrig att glömma att kolla den brytaren igen.
Vad gäller VUT:ar har det blivit ett antal sådana: VUT:en för att hämta loket vi glömde, VUT:en för att hämta vagnarna som Det Andra Bolaget glömde, VUT:en för att TKL råkade bevilja litet för mycket A-arbeten på litet för få spår, och inte minst den gången då jag fick gå som "VUT för transport Tågföringsflopp", då ett godståg som skulle ha hamnat på ett ställe råkade ledas fel, och jag fick gå ut för att bogsera in det till rätt bangård. Det var seeeent på natten, och den tågklareraren hade en viss självdistans och humor. Och några till ovanpå det.
Jag tycker i och för sig att Jörgens "VUT för terroristattack" ner till Hammarbyhamnen med ett gammalt pendeltåg som eldades upp för en övning för räddningstjänsten är bland de mer udda.
Fördelen med att jobba i ett stort ställverksområde är annars att det att finns så få problem som inte ett väl valt starttillstånd för växling inte kan lösa... ;-)
Nita: Grattis till att du har slutat med giftpinnarna!
/Joakim
Joakim:
Ditt författarskap är inte heller så illa, riktigt rolig och intressant läsning!
Nita:
Härligt att du slutat röka!!
Jana: Tackar för förtroendet! Bara önskar att man alltid kunde känna samma förtroende själv... :-/ Vad det gäller att säga "Janadag" om en besvärlig dag så förknippar jag det mer med att le åt allt jävulskap och ta nya tag och det tycker iaf jag är positivt!
Nita: Du skall väl inte fira 1-årsdagen med en segercigarr antar jag? ;-)
Enligt den beskrivningen om vad en "Janadag" är för något så kan vi i Boden säga att vi har en "Janautbildning", åtminstånne när det gäller att få plats på LIA med från början 7 platser till 26 elever. Nåja, tillslut så tre veckor innan vi går ut på LIA2 så hade dom lyckats gräva upp 27 platser runt om i landet.