TCCKY7:s blogg om livet på spåret...

"Tågorder skall finnas på förarbordet" - att kunna läsa vad som står är irrelevant (har man kört samma sträcka cirka 58 000 gånger bör man komma ihåg var man ska stanna ändå

Såhär trött blir man av x40utbildning.

Kom på mig själv med att svara "Ja, det är loket från 169 här" när fjärren ringde häromdan.
Liknande har jag ringt för att informera om att "Jag är 200 m, så jag får nog inte plats på 5b"
Mycket oroväckande...
Hur ska man tolka detta? Har mina månader på järnvägen lett till en identitetskris där jag inte längre kan skilja på mig själv och tåget? Vad blir nästa steg? Jag börjar sminka mig grå eller fashionabelt svart för att bättre smälta in med fordonen.
Borde jag säga upp mig?

I övrigt fungerar yrkeslivet fint nuförtiden. Jana-dagarna i början känns long gone och det är ju fantastiskt skönt.
Eller så är det bara det att man inte är lika uppe i varv som i början och helt enkelt inte bryr sig på samma hysteriska vis när det går snett.

Har varit på skolan ett par gånger och sett till att dem för den stolta torsdagstraditionen vidare. Tycker dem sköter sig fint även om det aldrig kan bli som the good old days.

Hoppas alla har det bra och slå en pling om ni har vägarna förbi närkeslättens pärla.
Kram på er!

//jana

En av förmånerna med att få stiga upp i ottan för lokförartjänstgöring är dessa vackra vyer, i detta fall under färd  på Nyköpingsbanan.



Mellan Jönåker och Enstaberga



Strax innan Jönåker söderifrån

...med lite utbildning. Det är minsann på tiden att jag får X14 någon gång med tanke på var jag jobbar någonstans, och idag sparkades projektet igång. Om två veckor är jag alltså fullfjädrad för att ta mig an Östgötapendeln.


Inne på Euromaints verkstad i Linköping. Skönt att slippa springa kring ett fordon ute i skitvädret.


En Y2 som behöver pysslas om...


Ha det bra allesammans och ha ett fortsatt trevligt 2008!

//Thomas

Hej och gott nytt år på er allesammans!

Lyckades ni få ledigt över jul och nyår eller var det någon som tvingades finna sig i att vara sist på semestervalet? Själv jobbade jag hela julen och ungefär alla dagar runt omkring den för att kunna vara ledig nyår (Om ni som kör i Stockholmstrakten mötte ett Arlandatåg framfört av någon med tomteluva på sig så var det jag :-P ).

Någon mer som har märkt hur snabbt man har kommit in i jobbet? Vi har inte varit klara ens ett år men ändå verkar de flesta ha funnit sig väl och examen känns ganska avlägsen vid det här laget. Att gå omkring och fira helg en torsdag var liksom så självklart för ett år sedan men nu sitter man istället och undrar vilken dag det är eftersom man jobbat hela helgen. En annan skojjig sak är att se KY-elever ute på praktik på ens arbetsplats och tänka på att det var endast ett drygt halvår sedan man själv var den där praktikanten. Det sägs ju att det finns de i klassen som redan har elever så det snurrar på fort... :-)

Som sagt, gott nytt år på er! Syns på spåren under 2008!

/Björn

Hej på er!

Idag åkte jag linjekännedom Linköping-Malmö och passade då på att ta en sväng till Köpenhamn - i X2:ans förarhytt förstås.


Infartsignalen till Peberholm, sista stationen i Malmö Trafikområde som går in en bit i Danmark.
Vi är alltså fortfarande i Sverige men ändå inte, hmmm...


Men till sist så lämnade vi även det svenska järnvägsnätet och danska signaler började dyka
upp. Taskig bildkvalite, jag vet - hoppas ni härdar ut ändå ;-)


Nästa, Kastrup...


Rullar förbi en gammal godsbangård som är nedlagd och flyttad, enligt den förare jag åkte
med.


Slustation, Köpenhamns Huvudbangård. Spår 26, även kallat "svenskspåret". Tydligen X2:ans
egen lilla P-plats i Danmark.


Åh, så skönt att passera gränsen till hemlandet igen! ;-D


God Jul på er allesammans!

//Thomas

Konstig maskin for förbi mig en dag.
Vad är det för maskin?
Inte sett något så vackert tidigare.
Har Tågab satsat på nya maskiner?
Eller har Kinnekullebanan öppnat upp för mer godstrafik?
Eller är det Malmbanan som hägrar?
Livet är ett stort mörker när man inte får svar på alla viktiga frågor.
Vad är detta för maskin?
Inte ens Hallsberg har skådat denna härlighet.
Har den ens rätt spårvidd?
Ja det vet man inte eftersom man ser den från sidan.
Allt detta leder mig till tankar som:
"Vad kommer efter Rc?"
"Vad händer efter döden?"
"Vad kommer efter tåget?"
Vinddraget eller vad är svaret...
Det vet man inte.
Men frågan kvarstår.
Vad är detta för maskin?
Fundera ni!

Ah, det var tider det!


Ha det bra allesammans!

//Thomas

Traktens mogna killar har visat upp sina färdigheter. Med tanke på vad de skrivit på Y2:an så undrar man om de möjligen fått en välförtjänt tillrättavisning av en kvinnlig tågmästare?


Föräldrarna måste vara stolta över sina kottar!

Skulle inte vara helt fel att haffa några "konstnärer" på bar gärning...eller kanske skulle det vara det? Har för mig att en förare eller en tågmästare kom på några klottrare för ett tag sen och fick sig en omgång. Någon som säkert vet?

Ha det bra allesammans!

//Thomas

Ja, det har ju tidigare efterlysts lite mer berättelser om hur vi har det på våra arbetsplatser samt lite bilder. Hoppas nu bara att ni har hämtat er från chocken av uniformsbilderna (ja, jag inser det nu - jag gör mig inte så bra på bild). Nu kommer lite andra bilder istället, blandat från sommaren och hösten.


Anita beskriver känslan att köra X2


Under min X40-utbildning så lånade vi en av kärrorna i Västerås och åkte en Värnen-runt-runda. Här har vi stannat till i Vara. Eftersom X40 inte är en vanlig syn där så diskuterades det lite i Postvagnen vad tusan den hade i Vara och Kil att göra.


Josef tittade ner till Linköping och här poserar han framför en av de grå kamelerna med fyrkantsnyckeln i högsta hugg.

Ha det bra allesammans!

//Thomas

Strax efter uniformsprovningen så ropade någon efter mig och vem är det som står med sin X40-kärra på spår 4 om inte Josef. Kul att träffa på gamla sjuor igen, händer inte så ofta...

//Thomas

Som vi alla säkert märkte under våra LIA-perioder och även senare, är ju den klassiska lokmuggen ett oumbärligt tillbehör för alla lokförare med stil och klass.

Jag har tagit kontakt med Otto på Rostfria Herman, som tillverkar de berömda lokmuggarna och fått följande erbjudande:

Stor mugg i rostfritt stål, graverad/etsad med följande:
Lokförare + namn
Ort + år
och ett motiv

för 279 kronor.

Det finns några olika motiv att välja mellan: Klassiskt Rc-lok, X2, ånglok, "Dollartåget" (ett lyxchartertåg från 1960-talet) och Rc med Green Cargo-logga är väl de han kunde få fram på studs. Andra motiv är möjliga, men kan ta litet längre tid, eller kosta litet mer pengar.

Frakten för ett gäng muggar skulle gå på omkring 100-200 kr, alternativt avhämtning i hans verkstad i Krylbo.
Beräknad leveranstid omkring 4 veckor.

Om det är någon som är intresserad, kan ni väl höra av er till mig, antingen här i bloggen eller på mail, så
skulle jag kunna administrera en gruppbeställning och sedan vidarebefordra muggarna ut i landet. Det går säkert att ordna avhämtning på lämplig lokstation ute i terrängen m fl hallbrovinker också.

En perfekt julklapp till oss själva, eller hur?


/Joakim

Idag kom "Uniformståget" till Linköping och eftersom jag satt jour så slog jag ihjäl en del av den tiden med att prova ut SJ:s nya uniformer. Spännande värre...


De två vagnarna som Uniformståget bestod av stod inte hinderfritt från spår 5 så en hederlig gammal Y1 fick skjutsa in dessa till spår 6 som saknar tråd...


Så ja! Då var de ur vägen och spår 5 kunde nu återigen användas...


Då var butiken öppen...

...men bara för vissa, så håll er undan Ni som inte har VIP-kort  ;-D


Skyltdockorna skulle kläs fina. Men tänk er den vänstra dockan med upprullade jeans och stålhättadojor istället för de brallor som den har på sig...brrr..


...så jag valde istället den mer strikta föraruniformen som jag här håller på att prova ut. Lägg märke till lappen som sticker ut under min vänstra arm och "förgyller" bilden.


Med kavajen...


...och med slipover, som måste täckas med kavaj vid användande. Varför kan man ju undra och jag påpekade också det. "Du är inte den förste som säger det" var svaret jag fick. Så de kanske ändrar sig...

Jaha, man kanske skulle ha satsat på en karriär som modell istället? Nä, lokföraryrket passar nog både mig och mitt utseende bättre ;-D

Ha det bra allesammans!

//Thomas

Det är alltid lika spännande när man ska köra 220. I fredags blev det vut med hjälpfordon och idag blev man omledd pga kontaktledningsfel, på samma sträcka (Nyköping-Järna). Nyköpingsbanan lever sitt eget liv...

Hittade en bild på Anita och Hans Kumlin (instruktör, SJ Hallsberg) som jag tog när vi övningsåkte tillsammans i somras. Det var tider, det...

Ha det bra allesammans!

//Thomas

Hejsan alla 7:or!

Då har man fått agera vut med hjälpfordon. Kul? Njae, vi kommer till det.

Dagen började som så många andra - helt lugnt utan att några hinder anades under den kommande arbetsdagen. Tåg 220 skulle köras upp till Stockholm och Hagalund. Strax innan Nyköping får jag ett sms som säger att tåg 260, som vi har före oss, har smackat på två älgar utanför Vagnhärad och att det för närvarande är totalstopp på sträckan Nyköping-Vagnhärad. Suck, tänker jag och förbereder mig på en förmiddagsvistelse i den stora stolta staden Nyköping. Men inte då, vi fick kör ganska omgående och gav oss iväg. Strax innan Tystberga ringer fjärren och säger att jag måste stanna i Lästringe och att jag därifrån ska gå som vut med hjälpfordon åt 260 som inte kommer någonstans. Säon åker upp ögonaböj ur väskan och jag går igenom de berörda delarna i paragraferna 36 och 83. Tankarna gick inte helt oväntat till lektionssalen på TCC när vi kuskade igenom detta...

Men allt gick bra, visserligen inte någon höjdare att gneta på i vxl-fart från Lästringe men man blev iaf en erfarenhet rikare. Iofs vet man inte var det där tåget man ska skjuta på dyker upp någonstans men älgfärsen som till sist började uppenbara sig gav tydliga tecken att man närmade sig. Sedan:  Haka på, bromsprova, in med skiten till spår 1i Vagnhärad, hänga av, backa tillbaka till växeln, in på spår 2, avsluta växlingen och sedan äntligen på väg till Hufvudstaden 101 min sen..puuuh!!

Jobbig dag? Tja, trött blev man ju och arbetsdagen har en tydlig Jana-klang ;D men om man sedan tänker ett steg längre på vad vår kamrat Martin råkade ut för så bleknar denna händelse totalt i jämförelse.

Martin: Hoppas att du mår bra. Ser fram emot att möta dig fler ggr´"där ute".

Björn: Jag kilade bort till dina hemtrakter, dvs spår 1 och 2 i Cst, och frågade en förare om han sett till dig. Svaret löd: "Björn? Nej, det är för tidigt. Han dyker inte upp förrän på eftermiddagarna." Vad har du för glassturer på AEX egentligen?? ;D

Ha det bra allesammans!

//Thomas 

Hej på er allesammans. Då jag har hört på ryktesvägar att folk undrar vad som har hänt med mig så tänkte jag skriva lite här om vad jag har varit med om.
Allt har bara flytit på för mig. Har inte varit med om någonting egentligen som är värt att berätta om här, förutom en sak. Men den kommer jag till snart.
Jag har verkligen fattat tycke för detta jobb, ångrar mig inte för en sekund. Alla mina tåg har gått enligt regelboken. Inga strul eller trasiga vagnar. Har egentligen bara suttit och tittat på naturen i fem månader.
Men, så i måndags (15/10). Jag lämnade Västerås och påbörjade min färd mot Köping. Jag rundade kurvan efter Västerås V och tittade framåt. Då ser jag något som står bakom en k-stolpe. Samtidigt som jag tänker, detta stämmer inte så tar personen några snabba kliv och ställer sig mitt i spåret. Jag tutar men smällen är ett faktum. Jag har precis varit med om ett klockrent självmord.
Jag lägger tåget i bromsläge fyra och ringer fjärren. Tåget stannar alldeles innan orienteringstavlan dingtuna. Jag berättar vem jag är, vad som har hänt och var jag står. Den enda frågan jag får är vad jag heter och hur jag mår. Med på tåget fanns en passåkande förare som har jobbat som kamratstödjare, han kom fram med en gång så jag slapp sitta själv.
Så här i efterkant så känner jag att vi har blivit väl förberedda på detta. Vi vet att detta inträffar. Men visst, det går inte att vara 100% förberedd. Jag fick en chock ca 15 minuter efter med ett häftigt gråtanfall men det är allt. Sen har känslorna svajat lite och jag hade lite svårt att somna på måndagskvällen. Men när jag hade somnat, då sov jag genom hela natten. Trösten ligger ju i att man var ett redskap och att jag såg hela händelseförloppet där jag utan minsta tvekan insåg att detta var ett självmord. Hur man reagerar på en olycka kan bara gudarna veta.
Så nu är jag sjukskriven t.o.m fredag, ska på återbesök då. Sen blir det väl att ge sig ut igen.
Sen vill jag passa på och önska er alla lycka till och se upp för dom som står och gömmer sig vid sidan av järnvägen;)
HA DE GOTT!!

/Martin