TCCKY7:s blogg om livet på spåret...

Hej på er allihopa!

Har hunnit med två dagars körning hos pendeln i Stockholm och måste säga att det är mycket intressant. Grundprincipen är att köra som en idiot på ett snyggt sätt. Bara en sån sak som att jag hade introduktion hos dem i måndags och blev erbjuden jobb i ungefär samma andetag som de frågade om jag ville ha kaffe var lite annorlunda...

Nåväl. Stog och väntade på att få signal för att åka från Tumba mot stan i morse, några minuter sen efter att ha fastnat i köer på vägen dit. En passagerare dyker helt plötsligt upp utanför den stängda hyttdörren och gormar något som naturligtvis inte går att höra eftersom det är en hel del plåt och glas emellan. När jag drar ner rutan och frågar om jag kan hjälpa honom med något får man en hätsk fråga "varför kör ni inte?"! "Vi har inte fått signal ännu, vi får alltså inte" svarade jag och lyckades därmed bli av med geniet som mumlade något ohörbart (som säkert inte var särskilt hörvärt heller) och lommade iväg till sin plats inne i tåget igen.

Undrar om han trodde att vi ville sitta i Tumba och mögla utan anledning? Jag menar, t o m ortsbefolkningen ville ju så hemskt gärna därifrån!

Skulle växla fram en Itino från bangården till spår 21 i Karlstad. Ringer till tkl och får tillstånd att gå ut när han lagt sina elväxlar. Växlarna gick om och vi tuffar ut och emot oss kommer en Rc som vi först trodde va ett helt tåg (dåligt sikt just där) och vi blev lite smått blöta i byxorna. Tror nog att herr Rc-förare också fick en chock då strömavtagarn på hans fordon bara föll rätt ner..
Och där står vi, med en 10meters lucka och tittar på varandra.
Ringer tkl igen och säger vad som har hänt. "ahaa det är nog han frå Skogall dä, han vet nog inte öm dig han. Be hönom backa da"
Vi visar "back", och en mycket virrig person inser tillslut att han måste få lite ström och försvinner in i maskinrummet. =D

Vi fick fram vårat fordon till slut iallafall(smått chockade) ingen skada skedd.
 
KRAM Mia

Hade Jour igår. Skulle hämta en X11 från sanering.
Kommer upp fins ingen tågvärme där uppe så dåligt bat. men ändå lite. Men S-avtagre går ej upp. lånar ett Rc från GC kopplar till Tågvärme laddar bat. Inget funkar ändå. Sätter den i transport och sätter på komp. så H-behållarna är fulla.
Hjälper det? Nej... *suck* Börjar bli trött på denna skit nu.

Felsöker enligt boken inget händer. Tar taxi till centralen hämtar en X11 till för att multa med. kopplar ihop dem testar ingen inget funkar. Tar upp strömavtagaren manuellt igen men det funkar ej. Hör att luften går till.
Till slut tar vi fram den gamla och tillförlitliga HAMMAREN!!! Bankar på tryckvakt strömavtagare. Och se den går upp. ahhh ÄNTLIGEN. efter fem timmar.

Så tänk på det att se till att alltid ha med er HAMMAREN. För lite våld löser trots allt problem ibland.

P.S. Kollade även så att den inte var JORDAD och det var den inte.

MvH Putte i det blå

Vad har ni för er ni som inte skrivit här ännu? Det vore kul att höra lite från er!

Ha det gott!

/Björn

Jaha, då har man råkat ut för ett hederligt psykopatfall ute i spåren. När vi lämnat Mjölby, passerat Skänninge och sedan rullade in i Fågelsta så hade traktens stora snilleblixt placerat en stång med en vägskylt (!) mitt i spåret med hjälp av några träbitar - PANG! sa det i fronten i 130km/h och vi kunde sedan i Motala konstatera att marodörens "samhällsinsats" orsakat en präktig buckla i plåten, intryckt balk och handtag samt att upphängningsdonet för huvudledningsslangen rök all världens väg.

Tur i oturen var väl ändå att det inte blev mer än så - hade skylten inte varit så välplacerad mitt i spåret eller stången kanske varit lite högre så vete katten om rutan hade klarat sig. 

Vi polisanmälde iaf saken och de gav sig av till platsen med hundpatrull och hittade den olycksaliga skylten, som visade sig vara av modell "Fordon förbjudet"...det var tydligen en "rejäl stång".

Ha det bra allesammans!

//Thomas

Hej alla!
Hoppas att ni har det lika bra på praktiken som jag har det :-D
Fick klart igår att V 13 börjar jag hos Tågkompaniet i Gävle, det ska bli spännande att prova på nåt nytt för mig som inte kört boskapståg förut ;-)

Har iaf haft ganska många turer till Hallsberg och även hälsat på i skolan några gånger. I lördags hade jag 11 oääändliga timmar att spendera i stora stora Hallsberg :-(  Igår hade jag turen att få sällskap till Nalles av Jana, Runar och Robban och käkade som vanligt en kanongod kebabtallrik, hur gött som helst :-D



Finns även lite nya bilder att studera på photobucket ;-)

Kramar från Ulrika

När jag för en tid sedan låg och halvslumrade mellan lakanen på hotellet i Sundsvall slogs jag plötsligt av en förskräcklig tanke: Hotellet vi har överliggning på är ju ett Scandic Hilton -hotell!

Hilton.


Som i Paris Hilton.

Betyder det att jag, i och med min överliggning, har medfinaniserat ytterligare ett diamanthalsband till hennes dammråttor, förlåt, chihuahuor? Eller ett nytt fylleslag med Britney Spears? Och indirekt nya bildsvep på Aftonbladet Klick! och Hänt i Veckan!

Se där, vilka kallsvettiga mardrömmar som kan hemsöka en mitt i natten.

Nästa gång jag är där, är det kanske bäst att jag norpar ett badlakan för att jämna ut det hela litet. För kulturen, den goda smakens och civilisationens skull, alltså.


/Joakim

...Eller i alla fall tror jag att jag såg en skymt av herr Ragwald i Gävle nu i kväll. Han satt i ett lok nere i Gä, jag var på väg med ett kombitåg upp till godsbangården. Vink, Vink! :-)

/Joakim

Jaha, då har jag avslutat Linköpingsdelen av LIA:n. Om någon av er tänker er en lokförarframtid i Östergötland så rekommenderar jag SJ Linköping, mycket trevligt folk där och framför allt roliga körningar och blandningar av både fordon och banor. Ena dagen modernt 2000-tal på fjb-sträcka modell C-bana och nästa dag hopplöst (men ändå rolig) omodern stenåldersbana till Västervik. Kul att få köra på sträckor med Radioblockering, finns tydligen bara mellan Linköping-Västervik/Rimforsa.

Den eventuella upprustningen av Tjustbanan eller dennes vara eller icke vara är för övrigt ett hett ämne hos samtliga inblandade parter just nu, vi järnvägsvänner får hoppas på en fortsatt existens och helst en mordeniserad sådan. Händelserikt har det i alla fall varit under den här tiden, vilket ni har fått ta viss del av här på bloggen.

Det kändes lite vemodigt att åka därifrån idag men å andra sidan så får jag nu återvända till min gamla arbetsplats, nämligen SJ Hallsberg. Ska bli kul att se gamla bekanta igen och få köra fordon som man inte kört innan.

Ha det bra allesammans!

//Thomas

Hej på er allesammans!

Först vill jag bara säga att det är trist att en av jobbets tråkiga baksidor har visat sig, det känns lika orättvist varje gång det drabbar en kollega. Vi får hoppas att det inte blir fler sådana händelser på ett bra tag!

Vet inte hur man snyggt byter ämne men jag försöker iaf. Till något lite mer trivialt som vädret. Jag kom hem ifrån Malmö i morse. Tydligen hade det tidigare blåst upp så mycket snö att signalerna hade varit övertäckta av drivorna (trodde det var på Malmbanan man var tvungen att sätta signalerna uppe i bryggorna p g a snön???) och när vi kom åkandes var det fortfarande metertjocka drivor. Att kunna se spåret var en lyx man kunde unna sig endast sporadiskt och då och då körde man in i en rejäl driva med ett ljudligt *SKRAAAP* från underredet som följd. Inte helt sällan föll också hastighetsmätaren rejält som ett resultat av påkänningen. Att se ett fordon på många hundra ton tappa hastighet från 180 till 175 p g a en snödriva var tankeväckande...

Lagom nere i Malmö hade skyltsystemet lagt av, ett ständigt kackel i högtalarna för att folk skulle hitta rätt och knappt hade vi satt foten på plattformen innan en resenär kom fram och frågade om vi visste var hans tåg gick ifrån. Struligt läge som det var ganska skönt att avvika ifrån till hotellet. En sak som slog mig var att skåningarna verkar ha tagit efter danskarnas sätt ganska väsentligt, varenda jävel röker ju!?!

Nåväl, en natt med miserabel sömn följde eftersom klubben Slakthuset ligger alldeles intill hotellet och folk måste förkunna för alla som inte vill lyssna att de har lyckats spola i sig 14 Gin & Tonic... Att komma ner till frukostbuffén på morgonkvisten med "Baenaener i pyjaemas" på danska i bakgrunden var ju också ett charmigt minne att ta med sig från sitt första besök i Malmö.

Efter ett antal mindre förseningsmoment kom vi så slutligen in på Stockholm C 25 min sena. Dörrfel, spårledningsfel, två lågnivålarm och ett annat tågs passagerare som behövde undsättas kostade sitt pris i tid...

Ha det allihopa!

/Björn

Till och börja med så går mina tankar till den Lokförarelev som var med om olyckan i Kristinehamn, jag kan bara upprepa det Maria skrev: stor kram till henne/honom!


Vad har jag haft för mig idag då? Jo, jag har nu under dessa två dagar defininitvt fått klart för mig att under tur till Västervik eller Kalmar så kan allt kul hända! Visserligen förlöpte färden från Linköping till Kalmar utan några större problem och vi traskade iväg till First Hotel där vi hade våra rum i några timmar. När jag sedan, efter lite vila på rummet, mötte upp handledaren och ombordpersonalen kl 11:00 nere i lobbyn så hade trafikkontoret ringt - personalen på tåg 8310 som avgick 10:44 var tvungna att ta vår Y2:a och lämna deras dito till oss, vi skulle avgå 12:47. Detta p.g.a. att tågdatorn på det drabbade fordonet som lämnades till oss var ur funktion och vi "hade tid" att göra en felsökning. Kul, istället för välförtjänt rast så fick vi genast sätta fart med att försöka få fason på eländet...och vårt fordon som vi haft innan, hade då elegant rullat iväg från Kalmar som tåg 8310. 

Det visade sig att vi dessvärre inte heller mäktade med att lösa problemet med tågdatorn, trots att vi hade Euromaint i telefonen som instruerade oss att leta efter felet i en lucka på utsidan, medans den pinande ishavsvinden från Kalmarsund gjorde sitt bästa för att plåga oss ordentligt.

Vi fick istället göra samma sak som de på tåg 8310 - ta ett annat fordon som skulle avgå senare. Dess personal skulle i sin tur också leta efter felet. Kan upplysa om att inte heller de lyckades, varav det istället blev bussersättning för dem. Det slapp ju vi i alla fall...

Ha det bra allesammans!

//Thomas 

Bilförare omkom i tågolycka

En man i en personbil omkom i en kollision med ett godståg i Haga i Kristinehamn på onsdagsmorgonen. Tågets personal chockades. Den 63-årige mannen i bilen hade avlidit när räddningstjänsten kom till platsen.

Jag hatar X40. Hemska fordon.

Och detta missfoster ska man behöva köra i sin framtida karriär som lokförare, ryser vid bara tanken....

Igår när vi åkte till Hallsberg hade vi öronproppar på oss båda två för att det är så hög volym i hytten. Idag på morgonen hade vi jacka, mössa och vantar på oss för att det var så jävla kallt i hytten. Och NEJ jag pratar inte om ett fordon från 1922 utan om ett fordon från 2004.....det är skrämmande.

De hade lika gärna kunnat köpt in gamla fordon från -40 talet, det hade säkert blivit bättre. Tekniken var gammal redan när de kom och förhoppningsvis packar de väl ihop totalt snart, helst innan sommaren....För då kanske jag ska börja jobba med dem. SUCK.

Man kanske skulle söka jobb på TGOJ istället, köra MA och EL16 istället. Säkert mycket trevligare.

De som har byggt dessa klumpar på hjul måste vara helt inkompetenta och kan inte ha satt sin fot på ett lok innan.

Lite exempel på idiotiska grejor som finns på X40:

- Utblåset för bromsen sitter inne i förarhytten (på 1920-talet kom man på att luftutblåset skulle sitta under förarhytten för att inte störa så mycket, men fransmännen kom på den genialiska ideén att sätta det inne i förarhytten så att föraren blir nästintill döv varje gång man bromsar....smart.)

- Manometern ser helt annorlunda ut än på andra fordon, 5 kPa visas ju normalt rakt uppåt så att man enkelt kan slänga en blick och se om något inte är som det ska. Men på X40 är det numrerat från 1-16 och 5 kPa hamnar då ganska mycket till vänster och ser helt annorlunda ut än på alla andra fordon.....varför??

3,5 miljarder har de gett för detta, helt otroligt. Snacka om att köpa grisen i säcken.


"SJ, SJ gamle vän, konstigt att du rullar än..." *nynnar*

/Maria

Även jag har råkat ut för en del problem i veckan. I tisdags skulle vi två gånger köra en X11-trippel fram och tillbaka mellan Göteborg och Alingsås. Allt var frid och fröjd fram till Jonsered, där tåget missförstod sitt syfte och började rulla bakåt istället för framåt när jag stängt alla dörrar, lossat bromsen och lagt plattan i botten. Tågvärden ropade förtvivlat i radion och frågade om det inte vore en bättre idé att köra framåt. Hm...

Allt såg bra ut i signaltablån och inga felindikeringar överhuvudtaget någonstans. Jag fattade förstås ingenting, handledaren såg också ganska frågande ut och driftstödet verkade inte vara helt med i matchen. Lite sådär lagom stressigt. Till slut knäcktes idén att lägga första tågsättet i tågslut istället för multipel, vilket gjorde att vi femton minuter sena kunde krypa i väg med en tredjedel av dragkraften. I Lerum ställdes tåget in och resenärerna hänvisades till nästa pendel, som blev lite mer än drygt överfull.

Efter att som tjänstetåg transporterat oss tillbaka till Göteborg var det dags för samma sväng igen. Även denna gång flöt allt på utan problem fram till Jonsered, där samma fel uppstod igen. Nu visste vi dock hur problemet skulle tacklas och jag fick under resten av färden till Alingsås sitta i bakhytten och agera multipelvredsoperatör. Festligt som tusan.

Fel kommer ju sällan ensamma. Dagen efter hade vi en underbar tur upp till Hallsberg, där vi skulle ha sisådär tre timmar kvartstid för att sedan åka tillbaka till Göteborg, sätta oss på ett annat tåg och köra upp till Skövde för att växla, sova och bromsprova omvartannat.

Strax efter Alingsås fick vi ett balisfel som toppades av ett härligt ATC-fel. Efter ett antal ej framgångsrika försök att starta om ATC:n, jucka och banka på diverse kablar och paneler fick vi tillstånd att fortsätta mot Hallsberg utan ATC, vilket som vi alla vet innebär sth 80 km/h. Efter att vi gjort några nya, misslyckade, uppstartsförsök i Vårgårda och Herrljunga beslutade någon riktig tänkare att ett hjälplok skulle köra från Göteborg och försöka hinna ifatt oss efter vägen. Hjälploket hann förstås inte ifatt förrän i Laxå, där vi dessutom fick stå stilla i cirka femton minuter och invänta.

Efter tillkoppling och multning i Laxå kunde vi återigen köra i 160 km/h och nådde strax därefter Hallsberg, drygt två timmar försenade. Den tre timmar långa Hallsbergs-kvartstiden hade plötsligt krympt till en timme, så allt ont för mycket riktigt något gott med sig!

// Markus

Igår hände det verkligen saker kan man säga!

Vi var på väg med 16.30 tåget från Stockholm mot Hallsberg när vi i en tunnel precis innan Södertälje mötte en annan Regina som släppte en liten (eller väldigt stor, ca 5x5 dm) isklump rakt mot vår frontruta....PANG! Vilken jävla smäll! :) Tur att trumhinnorna höll...

Hela rutan krossad men som tur var höll den innersta rutan men vi sänkte hastigheten och min handledare började ringa runt till fjärren, fordonsenheten m.m. Vi stannade i Södertälje och precis när vi stannat så fick vi beskedet att vi inte fick åka vidare med den krossade fronrutan främst. Det knakade väldigt obehagligt i den hela tiden så vi ville inte utsätta oss för någon onödig fara. : ) Hade vi fått minsta lilla sten på frontrutan så hade den nog krossats. Så det blev till att evakuera alla passagerarna (som ju var ganska många...) och växla om tågsätten så vi fick den skadade rutan i mitten. Men passagerarna fick åka med en X2 som gjorde ett extra uppehåll och vi fortsatte som tjänstetåg mot Hallsberg, en timma sena. Vi fick vända redan i Vingåker för att vi skulle komma in på rätt tid i tidtabellen tillbaka mot Stockholm.

Det finns alltid några besserwissrar med i tåget som tyckte att:

"Vadå, en krossad frontruta, det kan ni väl köra vidare med?" (Ja visst, om du kör och sitter främst....)

"Det är väl bara att växla om tågsätten och åka vidare?? Det kan väl inte ta så lång tid?" (Har du någonsin försökt växla om ett tågsätt i högtrafik i Stockholmsområdet? Nä jag tänkte väl det.)

Det tog oss 40 minuter att bara få en växlingsväg så vi kunde börja växla och jag kan tänka mig att fjärren fick det ganska så svettigt när de skulle försöka hitta en lucka åt oss. Låsa upp hela Södertälje station för växling mitt i rusningstrafik kan inte vara så lätt....

/Maria

Det verkar vara något visst med Uppsala ändå.

Förra veckan var jag och min handledare på ett litet äventyr där.

Vi hade haft en kort och trevligt slapp tur där vi i princip bara skulle köra ett kombitåg från Gävle till Älvsjö och sedan masa oss hemåt. Någonstans kring Tomteloftet ringde transportledningen från Hallsberg och lät som ledsna små hundvalpar. Det var nämligen så att ett tidigare tåg hade fått sätta ut en vagn i Uppsala p g a svåra hjulskador. Nu hade EuroMaint reparerat vagnen, så den var körklar, och det var dessutom farligt gods i den, i termobehållare, eftersom det inte fick bli kallare än +220 grader. Skulle vi möjligen kunna tänka oss att åka upp och hämta den? Min handledare sade OK, och jag tyckte att det lät lärorikt -extratåg, tilläggståg, S4+S5 och allt det där- så jag bestämde mig för att jag också skulle hänga på.

Väl tillbaka till Tomteboda visade det sig att det var jättebrist på Rc-lok, så vi fick vänta tills en T44 som hade gått i växlingen i Södertälje skulle komma in ett par timmar senare. En pizza och litet slöfikande senare hade vi vårt lok och puttrade iväg upp till Uppsala. Loket var inte på sitt bästa humör och så fort man drog ratten över läge 4 började den ryka som ett kedjerökande ånglok. Men vi rullade i alla fall framåt!
När vi så kom fram till infartssignalen till Uppsala ringde jag fjärren och berättade vilka vi var, och att vi skulle hämta en skadevagn som stod på spår 11. Den unga damen på fjärren hade tyvärr ingen aning om någon utsatt vagn på spår 11, men hon hade en notering om att det skulle stå en hel hög vagnar på spår 12. Ok, tyckte vi, och bad henne att läggqa oss till spår 12, så fick vi se om vår vagn stod upp mot de andra vagnarna. Det visade sig mycket riktigt stå en lång radda vagnar på tolvan, men de var alla märkta Inlandsgods och hörde till deras torvtåg som de kör åt Uppsala Energi.

I övrigt låg bangården helt öde och fullständig täckt av ett tjockt lager vinddriven snö, ungefär som den ryska stäppen i någon bok av Dostojevskij. Ingen containervagn så långt ögat kunde nå.

Ett nytt samtal till transportledningen gav till resultat att jodå, vagnen skulle stå där, någonstans "mitt emot senapsfabriken, på andra sidan huvudspåren". Det var ju en exakt positionsangivelse... Mössa på, och sedan gav vi oss ut i snöfallet. Och pulsade och pulsade och pulsade runt litet till. Ingen vagn någonstans. VI letade och letade, sprang in mellan diverse märkliga skjul och lagerbyggnader där man kanske kunde få plats med en spårstump. Fler samtal till Transportledningen, som inte visste någonting, och började bli litet oroliga vid det här laget. Tänk om Hector Rails ninjaskvadroner hade norpat vagnen!

Till sist hittade vi i alla fall vagnen på ett undanskymt litet spår långt ner mot värmeverket, gömd bakom ett par vagnar med bulkbehållare för livsmedel. Då infann sig nästa lilla problem: Hur tusan skulle vi ta oss med loket till vagnen? Vi noterade också en distinkt brist på kontaktledning ovanför spåret som vagnen stod på, så det hade ju varit litet pinsamt om vi hade åkt upp med en Rc, som vi hade tänkt från början.

Vi traskade runt på bangården och försökte komma på det bästa sättet att hitta fram till vagnen med loket. Eftersom Green Cargo inte växlar i Uppsala, hade min handledare bara ytterst översiktliga kunskaper om hur sidospåren egentligen gick, så det var litet detektivarbete för att hitta lämpliga spår. Det hela underlättades inte av att snödrivorna var så djupa på sina ställen att man bara såg en liten gul tipp av ett växelklot sticka upp ur snön.

Efter mycket stånk, ishackande, stön, svordomar, sopande av växlar och samtal med fjärren, som blev mer och mer road av alla konstiga samtal som kom från de där dårarna i Uppsala, kom vi till sist fram till vagnen och hängde på. Vi drog ut den från sidospåret, gjorde rundgång, och upptäckte till vår lättnad att bromsen fungerade perfekt. Litet raskt beräknande av bromstal o s v utifrån uppgifterna på vagnen och så kunde jag äntligen ringa och begära ut oss på linjen. Fjärrens svar var "Är du säker på det? Du har inte tappat bort en vagn till där någonstans?" Förbankade retsticka! :-P

Det var på det hela taget en lärorik dag, men jösses vad trött jag var dagen därpå, då jag skulle börja 05:47 igen!


/Joakim

Hej everyhopa!

Ibland är världen bra liten... Var till Götet på en X2-tur idag, sammanstrålade med Putte och så gick vi och åt en bit och snackade en massa strunt. Efter käket tittade vi förbi SJs lokaler en sväng och sprang på Markus där, av en händelse. Strax därefter får jag ett sms av Maria M som meddelar att hon sitter på en Regina med spräckt frontruta i Södertälje efter att ett mötande tåg hade släppt en isklump i farten, av en händelse.

Ungefär samtidigt som Maria + handledare ägnade sig åt sitt trassel kommer man intet ont anandes åkandes in i Falköping, möter en annan X2a och, av en händelse, hinner jag och handledaren se något komma farandes från de mötande tåget. *BANG!!!*. Biträdesrutan är spräckt, ordentligt, och vindrutetorkaren skräp. Någon mer som har lyckats med spräckt frontruta idag kanske, av en händelse? Tredje gången gillt sägs det!